LO-rapport tecknar mörk bild för bemanningsanställdas situation

Företagens krav på precisions-bemanning har lett till att det blir allt vanligare med inhyrd arbetskraft. Men de beman-ningsanställda får betala ett högt pris för flexibiliteten genom bland annat sämre arbetsmiljö, ökad stress och ohälsa. Det visar LO-rapporten Be­manningsbranschens sociala pris.
Arbetsförmedling i vinstsyfte var länge förbjudet i Sverige. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet började arbetsförmedlingsmonopolet luckras upp för att efter bara några år helt upphöra. Efter avregleringen har bemanningsbranschen vuxit kraftigt och 2010 uppgick antalet årsanställda till omkring 63000. Under hela året beräknas sammanlagt 120000 personer ha arbetat i bemanningsföretag.
Branschen och dess starka tillväxt är främst ett resultat av näringslivets krav på flexibilitet. Många företag vill ha tillgång till personal just när ett arbete behöver utföras, men vill inte betala för arbetskraft när denna inte kan utnyttjas fullt ut. Därför väljer man att hyra in folk från bemanningsföretag istället för att anställa egen personal.
I LO-rapporten, som bygger på intervjuer vid arbetsplatsbesök och enkätundersökningar, har man försökt ge en bild av de bemanningsanställdas sociala verklighet. Hur upplever de sina möjligheter till personlig utveckling? Känner de att de har ett inflytande över sin arbetssituation? Är arbetsmiljön sämre för bemanningsanställda? Och så vidare.
Genomsnittsåldern bland bemanningsanställda på LO-sidan är låg, i den undersökta gruppen är hälften under 25 år, tre fjärdedelar under 30. De flesta är män, många har utländsk bakgrund. Få av dem, knappt var femte, har arbetat som bemanningsanställda i mer än två år.

Delat ansvar
Ansvaret för bemanningsanställdas arbets-
miljö delas av bemanningsföretaget/uthyraren och av kundföretaget/inhyraren. Lite förenklat kan man säga att uthyraren som arbetsgivare har det långsiktiga ansvaret medan det kortsiktiga ansvaret, som är kopplat direkt till den aktuella arbetssituationen eller uppgiften, främst ligger på inhyraren.
Lite drygt hälften av de tillfrågade anser att de har samma villkor för en säker arbets­miljö som inhyrarens egen personal. Fler än var fjärde instämmer inte i detta påstående.
Variation i arbetsuppgifterna är viktigt för att förebygga olyckor och belastningsskador, men också av stor betydelse för det psykiska välbefinnandet. Speciellt inom yrken där arbetet kan uppfattas som monotont eller fysiskt påfrestande. Många saknar dock möjlighet att rotera mellan olika arbetsuppgifter hos inhyraren.
En klar majoritet av de tillfrågade, 63 procent, upplevde sina arbetsuppgifter som monotona.
En tredjedel anser att de får utföra arbets­uppgifter som inhyrarens egna anställda inte utför. På en öppen följdfråga var de återkommande svaren att de arbetsuppgifter som de inhyrda utförde var mer monotona, stressfyllda och tunga. Och sämre betalda. De inhyrda upplevde också att när de utförde samma uppgifter som inhyrarens egna anställda så hade de högre krav på sig att prestera mycket och snabbt.
Få av de bemanningsanställda är fackligt organiserade. Anslutningsgraden bland samtliga anställda inom LO-yrken är 69 procent, bland bemanningsanställda omkring 25 procent.
Skälen till att inte vara med i facket varierar. De vanligaste skäl som uppgavs var att man tycker medlemskapet är för dyrt, är tveksam till nyttan, är visstidsanställd eller arbetar deltid. Eller att man inte fått information eller inte visste vilket fackförbund man tillhör.
Närmare hälften av de tillfrågade anser att det trots allt finns fördelar med att arbeta som bemanningsanställd. Det kan vara sådant som att man får komma ut på olika företag och prova olika arbeten, träffa nya människor. Ändå är det nio av tio, 91 procent, som svarar ja på frågan om man skulle föredra att vara anställd direkt på en arbetsplats istället för att arbeta som bemanningsanställd.

Vanligt med inhyrda slaktare
LO-rapporten bygger på ett relativt litet antal intervjuer och enkätsvar, och ger inte någon redovisning enskilt för vare sig Livsmedelsarbetareförbundet eller andra förbund. Vi låter därför frågan om hur det är med inhyrd arbetskraft inom Livs område gå till Mikael Löthén som är förhandlingsombudsman.
– Omkring två procent av de anställda inom våra områden är anställda av bemanningsföretag, och inhyrda. Det är ungefär samma andel som för LO-området i stort.
– Men om vi tittar på slakt och charkuteri, och särskilt styckare, är bemanningsanställda väldigt vanliga. Där verkar man närmast ha satt i system att använda inhyrd arbetskraft.
Ofta handlar det då om utländska bemanningsföretag och utländsk arbetskraft, framför allt från de gamla östländerna.
– Vårt problem där är att kunna kolla att de får rätt ersättning. Vi har svårt att kommunicera och att organisera, säger Mikael Löthén.
– Vad man kan säga rent allmänt är att stora koncerner försöker lösa ett permanent personalbehov med inhyrning istället för att anställa. Och det anser vi är helt fel.