Tvåskift inför julen på Ello i Lammhult

När julen står för dörren tvingar syltan fram tvåskift på Ello i Lammhult. Annars är den små­ländska köttproducenten mest känd för sina isterband. Företag­et har tagit en lång rad medaljer i Chark-SM.
– Jag jobbar mest i tillverkningen, berättar Carina Holmi som tillfälligt hoppat in för att hjälpa till i paketeringen.
Hon vet vad som väntar nu när julen snart är här. Det blir mer att göra, inte minst med all julskinka, sylta och lökkorv. Prinskorv ska också fram i större mängd än under resten av året, från drygt ett ton till nästan det dubbla.
– Prinskorven kräver tålamod. Den snurras för hand och det är det inte många som kan.

Stolt och skicklig
När Carina säger det ser hon stolt ut. Hon har vanan och yrkesskickligheten efter 23 år på Ello. Hon har för övrigt varit Lammhultabo, vilket de som bor på orten kallas, i hela sitt liv. Även om hon är en fena på att snurra prinskorv så frestar det på fingrar, armar och axlar.
I tillverkningen byter personalen mellan arbetsuppgifterna och det trivs Carina med. Hon gillar också arbetstiden med start klockan 6 på morgonen och utstämpling klockan 15.15.
De som kör köttsmeten och kokar sylta måste kunna sin sak. För att behärska maskinerna krävs också kunskap och erfarenhet.
– Jag fixar maskinen, plastfilmen till exempel. Och så kokar jag kött, säger George Haron, som är syltmästare, och pekar på en rad med fem stora grytor.
I grytorna lägger han kalvkött och fläsklägg från kylen. Varje gryta fylls med ungefär 300 liter vatten och 7 kilo salt. I vissa fall ökas mängden salt till 9 kilo. Köttet ska börja koka klockan 1 på natten så att det är färdigt halv sex på morgonen.
– Då tar jag det färdigkokta köttet till kvarnen och laddar för sylta. Inför julen behövs tre kok om dygnet, förklarar han.
Det malda köttet ska läggas i buljong och kryddor innan det är dags för syltamaskinen. En bit bort rullar tvåhektosburkar med sylta på bandet.
Inför julen går maskinen för högtryck. Med början 12 november körs den av två skift. För att klara dubbla skift tar företaget in extrafolk.
George har jobbat på Ello i 24 år så han slår Carina med ett år. Terttu Falck och Kerstin Gustavsson är två andra trotjänare. Den här dagen jobbar de i vacken, som vakuumförpackningen kallas. Tjocka grillkorvar rullas fram på vagnar och läggs i förpackningsmaskinen.
– Jag har varit med i Livs sedan sjuttiotvå och tycker att tidningen ska berätta mer om olika företag i Sverige, säger Kerstin och blänger på mig.
Hon anser också att lönen borde vara högre med tanke på hur hårt de tunga lyften sliter på axlar och rygg.

Gillar att börja tidigt
– Jag har varit här i 28 år men tänker kämpa på lite till, säger Kerstins arbetskamrat Terttu Falck med glimten i ögat.
Hon tycker om att börja tidigt på morgonen och i gengäld sluta hyfsat tidigt på eftermiddagen.
– Vi har ett bra lag och jag trivs med jobbet, fortsätter hon.
Terttu berättar att hon gärna prismärker i andra änden av maskinen. Då kan hon fundera på allt möjligt, nästa semester till exempel, samtidigt som hon sätter prislapparna på plats.
– Jag tycker mycket om värme och att resa utomlands. I Egypten var det varmt och härligt. Det gillar jag, säger hon och skrattar.
För tillfället har livsarna varken klubb eller fackligt ombud trots att de flesta i charkuteriet är medlemmar. Men ingen har velat axla ansvaret på ett tag.
Arbetsledaren Gert Lindkvist håller med om att jobbet kan vara tungt och stressigt. Inte minst under veckorna fram till jul när flera gånger så mycket som vanligt ska fram. Sylta, prinskorv och 22 ton julskinka tar sin tid.
– Men jag tycker om att sköta mig själv. Orderna talar om vad jag ska göra och så får man planera jobbet efter det, säger han.
Orderna kommer in två dagar innan leveransen ska vara klar.

Korvkakan går till Småland
Företagets isterband och korvar säljs bra även långt utanför Småland.
Korvkakan (innehåller lever, korngryn, skallkött, fett, småfläsk, salt och kryddor) säljs dock mest i Lammhult och övriga Småland.
Gert Lindkvist anser att den som har en tids erfarenhet kan göra ett bra jobb, men att alla ändå inte kan bli bra på att snurra prinskorv för hand. Han anser också att jobbet kräver viss varu- och artikelkunskap.
Företaget brukar hålla sig väl framme i branschtävlingen Chark-SM.
– I år skickade jag in tretton produkter. Tio tog medalj, säger Kent Andersson, vd på Ello i Lammhult.
De syrliga isterbanden tog en silvermedalj, men det gick bra även för bland annat lökkorven, leverpastejen och blodkorven. Syrliga isterband är han särskilt stolt över. De kräver en lång mjölksyraprocess som han inte vill avslöja allt om. Råvarorna är viktiga, bara riktig mjölk och grädde duger.
Kent Andersson talar gärna om Chark-SM 2010 som innebar en särdeles stor framgång. Då blev Ello svenska mästare i klassen isterband. Företaget tog sex guldmedaljer och ett silver den gången.
– Det är positivt för branschen med tävlingarna, men det är lite som att tävla i musik, tycker han och syftar på att resultatet alltid är svårt att förutsäga.

Kvaliteten höjs
Mästerskapet leder till att kvaliteten på tillverkning och produkter höjs. Kraven är höga, inga avvikelser från de kriterier som ställs accepteras om en produkt ska aspirera på en guldmedalj.
Tävlingen innebär även ett lyft för charkuteriyrket, anser Kent Andersson. Något som också är viktigt för produktutveckling och kvalitet är samarbetet med kryddföretag.