Räcker det med stående arbete, ensidig belastning och obekväma arbetsställningar eller måste det även förekomma tunga lyft i arbetet? Den frågan ska nu Högsta förvaltningsdomstolen avgöra.
Enligt socialförsäkringsbalken har en gravid rätt till graviditetspenning om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt arbete med minst en fjärdedel, och hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete.
Graviditetspenningen ska utgöra ett stöd för de grupper av kvinnor som har ett fysiskt ansträngande arbete. Vid bedömningen av rätt till graviditetspenning tas hänsyn till om arbetsuppgifterna är sådana att det fysiskt sett medför svårigheter för en gravid kvinna att utföra dem.
I det aktuella målet hade en 26-årig kvinna ansökt om graviditetspenning.Hennes arbete medförde ensidiga belastningar med stor tyngd på rygg, axlar och ben, samt långvarigt stående och gående utan möjlighet till vila. Hon hade under graviditeten haft besvär i form av foglossning, ryggvärk och domningar i benen.
Försäkringskassan avslog kvinnans ansökan. Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Göteborg, som gav kvinnan rätt.
Med hänvisning till två vägledande domar i Högsta förvaltningsdomstolen i maj 2011 förklarade förvaltningsrätten att det inte räcker att titta på vilken yrkeskategori den gravida kvinnan tillhör, det måste göras en helhetsbedömning av arbetet i varje enskilt fall.
Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Göteborg, som konstaterade att i de två vägledande domarna hade de sökande, en barnskötare och en utesäljare, beviljats graviditetspenning. Men båda två hade arbeten som innebar tunga lyft i kombination med obekväma arbetsställningar.
För 26-åringens del ansåg man att hon inte hade rätt till graviditetspenning eftersom det inte förekom tunga lyft i hennes arbete.
Kvinnan har med hjälp av LO-TCO Rättsskydd överklagat kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen som nu har beviljat prövningstillstånd.