Bild:

Jimmy Färdigh, 24, blev nyligen vald att representera Livs-klubben på Bräm­hults Juice i Borås när förbundet ska hålla sin kongress i sommar.
– Det känns spännande att vara med och bestämma om fackets framtid.
Han är imponerad av att Livs för första gången ska tillämpa ”direktdemokrati”, att klubbarna själva direkt utser förbundets högsta beslutande organ, kongressen, som har den slutliga makten över fackföreningens politik och organisation. Utan några mellanled.
• Vad är det viktigaste du förväntar dig av kongressen?
– Jag har svårt att säga en konkret fråga som jag förväntar mig något särskilt av, det är så mycket som är viktigt. Generellt handlar det om att försvara fackets ställning, jag märker ju när jag pratar med mina kompisar att det är färre som är med i facket än de som står utanför.
– Och så tycker jag att lönefrågorna är viktiga, vi kan inte ha en fackföreningsrörelse som går med på lönedumpning. Hade någon sagt lönedumpning på 70-talet så hade nog ingen gått till jobbet. Ibland kan man tycka att allt det som arbetarrörelsen har jobbat upp – nu blir det inte bättre längre, utan sämre.
• Vad förväntar du dig av avtalsrörelsen?
– Ska jag vara ärlig så har jag inte så höga förväntningar.
På Jimmys arbetsplats, är de bara 30 kollektivare som arbetar trots att produktionen är i gång dygnet runt.
– Ja det är nog ganska avancerade processer som får det hela att fungera.

Alla vill vara med
Jimmy och ett par arbetskompisar drog i gång Livsklubben 2009 och berättar att de undan för undan har stärkt sin ställning. Det har varit MBL-förhandlingar om arbetstidslagen, dygnsvila, rasterna. Det har varit avtalskontroll, förändrat bonussystem, förhandlingar för att jämna ut lönerna.
–Folk har märkt att vi gör något konkret och nu är nästan alla medlemmar i klubben, berättar han stolt.
Jimmy är också försäkringsombud på sin arbetsplats.
– Givetvis är det viktigt med bra försäkringar, men jag tycker inte man får förminska det fackliga medlemskapet till en hemförsäkring eller så, nej det är tråkigt… Då vill jag dra hela arbetarrörelsens historia i stället, skrattar han.
• Hur tycker du att det funkar mellan klubben och företagsledningen?
– Jag tycker det är tack vare oss det går bra. Tyvärr är det lite så att företagsledningen hela tiden säger att ”vi kan väl samarbeta” och sedan hittar de på något tok igen. Jag förstår att det ingår i deras roll att minimera vår verksamhet, men vi försöker vara seriösa och skapa en så bra relation som möjligt, säger han.
– En sak ska vd ha heder av och det är att när det har funnits tendenser till att någon behandlats illa för att han eller hon kommer från en annan kultur så har han sagt ifrån rejält. Vi är en arbetsplats med människor från en massa olika länder, då kan man inte ha någon som springer omkring och jävlas.

Ensam från sin klubb
Eftersom Livsklubben på Brämhults Juice har 26 medlemmar får klubben bara ett ombud på kongressen.
• Känns det jobbigt att åka till detta stora arrangemang ensam?
– Det kan säkert vara en läskig känsla. Absolut. Nej förresten. Jag tror inte det blir så farligt, jag har varit på en hel del utbildningar och känner folk från många klubbar. Det blir inget problem att åka dit ensam, jag lär känna folk.
Nej, Jimmy Färdigh är inte en person som verkar låta sig skrämmas i första taget och att det finns initiativförmåga märks inte bara i hans fackliga engagemang.
När lillebror Mattias, 20, fick honom intresserad av så kallad historisk fäktning, fäktning med antika vapen som sabel, kortsvärd och bucklare, långsvärd och spjut, så nöjde han sig inte med att börja träna. Han kunde också bistå brodern med att starta en förening.
– Mycket tack vare kunskaper som jag fått genom det fackliga arbetet kunde jag hjälpa till med en hel del administrativa saker.
Sådan är han, Mattias, ska det göras, så ska det göras ordentligt.