Medan jag bodde kvar i Alby, Botkyrka, söder om Stockholm hade jag en granne som livnärde sig och sin familj på att hantera sopor. Han åkte varje dag till en sopstation och hämtade det som fanns av värde av allt som lämnades in.
Gamla kylskåp, begagnade datorer, spisplattor, allt mellan himmel och jord av elektroniska prylar som gick att återvinna eller reparera tog han med sig hem. Och stuvade in i källarförrådet. När det var överfullt – och då menar jag överfullt, det vällde ut i gången till allas våra förråd – då packade han så mycket han fick plats med och lite till i en gammal sämre begagnad bil och körde ner den till Göteborg.
Där lastades bilen med sitt innehåll på en färja och skeppades till Kongo. Där hans far tog emot, vidareförädlade och sålde. Och detta levde de på. Grannen så pass att han slutade sitt underbetalda vårdarbete på ett äldreboende en och en halv timmes pendlingsavstånd bort, norr om stan. Fadern så att det blev ett bättre hus och skolgång till småsyskonen.

Det min granne gjorde var olagligt, men samtidigt rätt så uppfinningsrikt. Han hade ju rätt i att en hel del av ”skrotet” var fullt funktionsdugligt. Även om kylskåpen hade fel färg så kunde de kyla maten. Fast olagligt var det i alla fall. Sopor ska sorteras, farliga saker ska läggas i särskilda högar för sig och tas om hand. Så gör vi i Sverige. Säger byråkrater och såna som bestämmer.
När jag arbetade på Scania sorterade vi alla sopor i olika containrar och bingar. Papper här, metall där, plast i en låda för sig. Ja, ni vet. När vi anställda blivit experter på att sortera blev företaget certifierat som miljövänligt. I certifikatet stod det inte att alla containrarna hämtades av kommunens sopbil. Singular. En sopbil hämtade alla sopor. I samma vända. Och allt som vi anställda hade sorterat blandades i en enda röra. Det var lagligt.
I höstas ställde jag ut en gammal dator och två uttjänta träfåtöljer i samband med vindsröjningen. Jag måste noga redovisa för kvinnan på Kramfors kommun vad slags grovsopor det var. Hon skrev upp och gav order om hur det skulle skrivas på etiketter för att sopgubbarna skulle slänga rätt sak i rätt bil. När bilen till slut kom åkte hela rasket in i stora tuggen. Ingen åtskillnad på det ena eller det andra. Det var också lagligt.

New York skickar sopor på stora pråmar till andra länder. De ”kan inte” ta hand om allt själva. Det är lagligt. Elektronikskrot av den typen min granne inte fick ta hand om säljs av stora företag till länder i Afrika eller Asien. Småbarn går omkring i giftig rök och plockar bland tungmetallerna. Även det är lagligt.
Mataffärerna i Sverige är skyldiga att sortera bort alla varor som passerat bäst-före-datum. Vissa affärsidkare ger bort gamla limpor och ostar till härbergen för hemlösa. Men det är tvivelaktigt. Anser företagarföreningarna. Vad som där­emot är solklart är att man inte får krypa omkring i sopcontainern utanför och plocka åt sig av det slängda. Det är stöld.

Det borde vara lätt att veta skillnad på rätt och fel, men jag har faktiskt svårt att förstå logiken.