Johan brinner för solidariteten
Det är ganska lätt idag att på sin kammare vara facklig aktivist på det internationella planet. Det konstaterar Johan Torgå, klubbordförande på Procordia i Örebro.
När IUL, Livsmedelsarbetarnas international, uppmanar medlemmar att agera och skicka protestmejl så brukar Johan Torgå hörsamma detta. Han har skickat många sådana mejl under årens lopp till stöd för arbetarnas fackliga kamp i globala koncerner som Coca Cola, Unilever och Nestlé.
– Jag tycker att det är viktigt att delta. Det är lite synd att inte förbundet skickar ut cirkulär med information om IUL:s kampanjer så att de blir en naturlig del av klubbarnas arbete, säger han.
Förutom att följa rapporteringen på IUL:s hemsida, www.iuf.org, så följer han den på Labourstart.org. Där finns det gott om fackliga nyheter från hela världen. Han är också sms-aktivist i Amnesty.
Vi har slagit oss ner i ett konferensrum, en trappa upp i Procordias fabrik i Örebro där produkter tillverkas under varumärkena Ekström och Risifrutti. Johan Torgå har arbetat här sedan 1988, blev fackligt aktiv i stort sett från första dagen och ganska snart vald till klubbordförande.
– Det bara blev så. Jag tyckte inte att klubben fungerade så bra när jag började här och därför kom jag att engagera mig. Det tar tid att få skutan att vända. Men nu känns det som mina arbetskamrater inte talar om dem i facket, utan ser sig själva som en del av det.
Idag är över 90 procent av cirka 60 kollektivanställda medlemmar. En förklaring är regelbundna medlemsmöten och att medlemmarna alltid röstar om lokala avtal innan styrelsen skriver under. En annan förklaring är medlemsbladet Livsviktigt.
”Inte så populärt i chefsleden”
– Vi försöker i medlemsbladet att fortlöpande informera medlemmarna om vad som är på gång. Det kan till exempel vara förhandlingar som vi haft. Det är inte bara ren information, bladet måste också vara lite underhållande för att bli läst.
Han berättar att arbetsgivaren kan utsättas för både kritik och ironi som inte alltid är så populärt i chefsleden men desto mer populärt i medlemsleden.
På senare tid har medlemsbladen kommit att handla mycket om lantarbetarnas kamp i Sydafrika. Varför kan man fråga sig? Jo, Livsklubben i Örebro stöttar sedan ett par år tillbaka en fackförening för lantarbetare, Csaawu, i Kap-provinsen.
– Det var lite av en slump att det blev så. Det började med att jag kom i kontakt med en tidigare kompis via Facebook. Det visade sig att han hade hamnat i Sydafrika och jobbade på en frivilligorganisation som stöttade ett litet lantarbetarfack. Vi kom att diskutera om inte vår klubb också skulle kunna hjälpa till.
Johans kompis besökte klubben i Örebro och berättade om lantarbetarnas svåra situation och deras kamp för en lön som det går att leva på. De tillhör det lägsta proletariatet, bor på gårdarna där de arbetar, är skuldsatta och helt beroende av jordägarna.
– Vi tog beslutet att stödja lantarbetarfacket ekonomiskt och vi håller nu kontakt via mejl.
Livsklubben har extra pengar att röra sig med tack vare att Johan Torgå ger halva sitt bolagsstyrelsearvode, före skatt, till lokal facklig verksamhet. Alla Livsklubbar inom koncernen, som inte har någon egen ledamot, får del av dessa pengar.
– Det här är ett personligt beslut att dela med mig av mitt arvode. Andra bolagsstyrelseledamöter får göra som de vill med sina pengar.
Lantarbetarfacket är ännu inte medlemmar i IUL. Det hoppas Johan att fackföreningen ska bli så fort den blivit tillräckligt stor. Han har uppmanat facket att gå med i IUL då det skulle underlätta kontakten.
Det är inte första gången som hans klubb stöttar arbetare i andra länder. När Livs 2011 drog igång en insamling till de nödställda på Afrikas horn bidrog Livsklubben i Örebro med mest pengar av alla.
Fabriker i hela världen
Koncernen, där Procordia ingår, har fabriker runt om i världen. Johan har i egenskap av bolagsstyrelseledamot besökt flera av dem. Men det är inte genom sitt arbete som han fått sitt internationella engagemang. Nej, det bottnar i ett politiskt intresse, berättar han, ett förflutet som aktiv i ett parti på vänsterkanten.
Han tror dock att detta engagemang legat honom i fatet när det gäller fackliga uppdrag utanför klubben. Han konstaterar att det är nya tider. Han gläds åt att nyligen ha blivit vald till kongressombud.
– Jag ser fram emot kongressen i Linköping som kommer att bli min första och sista.
