Många minns dem. Braskande budskap som ”Atomkraft nej tack” och ”Utan bilen stannar Sverige”. Och fånigheter som ”Om du kan läsa det här kör du också för fort” eller ”Skratta inte Svensson – din dotter kan ligga i baksätet”.
Bilrutedekaler är minnen från det förgångna.

De var hur vanliga som helst. Under 1970- och 1980-talet satt det dekaler på var och varannan svensk bil. I trafiken rullade mängder av budskap som kunde vara humoristiska, politiska, kommersiella eller religiösa. Klistermärkena var identitetsskapande och bilägaren vågade stå för sin åsikt.
Någon kunde ha en dekal som förkunnade att ”Jesus lever” medan andra tog politiska ställningstaganden med den röda Sosserosen eller ”Fri företagsamhet är bra för Sverige”.

Städer och bensinbolag
Och nästan alla hängde på. När trenden var som störst tryckte många kommuner upp egenreklam att sätta på bilen, som ”I Love Hjo”, liksom bensinbolagen där Esso slog till med ”Jag kör omkring med en tiger i tanken”.
Samtidigt fastslog bilindustrin att ”Utan bilen stannar Sverige” medan motor­organisationerna försökte nå ut med förnuftiga uppmaningar som ”Kör mjukt”.
Men oftast hade dekalerna en humoristisk ton. Från ”Dykare gör det under vattnet” och ”Ryttare gör det på rygg” till ”Du blev just omkörd av en tjej” och ”Stjäl inte! Staten hatar konkurrens.”.
Ibland var budskapen både grova och plumpa. För att inte tala om kvinnoförnedrande. Sådana kunde hittas i en del raggarkretsar där det också var vanligt med slagord som ”Dåliga flickor är inte det sämsta” och ”Jag har sju intressen – sex och öl”. Och hos just raggarna lever klistermärkena kvar än i dag.

Dekorsatser med reklam
I övrigt har fenomenet sin bästa tid ba­k­om sig. Visst säljs det fortfarande dekaler men vanligare är att köpa dekorsatser med till exempel företagsreklam, racingmotiv eller flammor som täcker bilens hela sidor. Eller så försöker man göra kärran mer personlig genom några prylar från den tjocka tillbehörskatalogen.
Borta är de solblekta klistermärkena som förkunnade en åsikt, visade upp en ståndpunkt och berättade något om bilens ägare.
Rösterna har tystnat och trafikmiljön blivit tråkigare.
För vart tog humorn vägen?