Det är inte mycket som hänt sedan 70-talets mitt då Lusen som ung spoling klättrade upp på översta raden i bokhyllan och satte sig tillrätta och lät de många lurviga dingla över kanten.
Han suckar tungt efter att ha läst boken Vår förbannade skyldighet och minns den dåvarande informationschefen på LO, Härje Larsson, som hade kommit på något bra. Han ville göra om LO:s talarförmedling till en lyssnarförmedling.
Låt oss ta det en gång till för att göra tanken tydlig. LO hade på 70-talet en tjänst som förmedlade talare till möten inom rörelsen. Denna tjänst skulle – det var tanken – behöva göras om till en tjänst som förmedlade lyssnare som med stora öron helt enkelt lyssnade och kunde vara elefanten i rummet. Det var en tanke som tilltalade chefredaktören för tidningen Fastighetsfolket, Tage Sjödal och han lät informationschefen lägga ut texten:
”De senaste 20-30 åren har mötena handlat allt för mycket om att informera medlemmarna om redan fattade beslut. Att till exempel informera om hur avtalet i alla dess fyrkantiga rutor ser ut, om avtalsförsäkringars bestämmelser, reformer etc. Mötena har oftast handlat om information som många redan fått genom tidningar, broschyrer etc. Istället borde mötena användas åt frågor som man ännu inte fattat beslut om. Man ska få människor att känna att det är meningsfullt att gå på mötena. Jag tror att avsaknaden av meningsfullhet i möten är allvarligare än detta med mötestekniken, som ju måste finnas för att demokratin ska fungera.”

Boken publicerades 1976. Om man räknar 20-30 år tillbaka i tiden hamnar man vid krigsslutet och det innebär att Härje Larsson åsyftade det framgångsrika välfärdsbygget.
Var det frågan om förlorat självförtroende? Ja, förmodligen. Vad hände 1976? Socialdemokraterna förlorade makten efter 40 års innehav och Torbjörn Fälldin blev statsminister.

Enligt Härje Larsson var det då hög tid att börja lyssna på människorna som gick på mötena. Den gamle informationschefen ville LO skulle starta en lyssnarförmedling:
”Jag vill att vi mera ska ta upp frågor som är på beslutsstadiet, alltså försöka få människor engagerade i den demokratiska processen och ständigt ha olika former av rådslag. Rådslag – frågor som är under diskussion. Och det kan vara ’små enkla’ rådslag, även för lokala frågor. Då känner man att det är mera meningsfullt att delta.”

Lusen konstaterar att en fristående fackförbundstidning skulle kunna erbjuda den tjänst som Härje Larsson ville införa.