Jag vill att Livs ska finnas kvar. Vi är ett viktigt förbund. Livsmedels­arbet­arna producerar inte vilken vara som helst. Mat är en mänsklig rättighet. Livsmedel är dessutom något som på senare tid allt mer hamnat i centrum för medias rapportering. Alla har åsikter när det gäller hur maten ska produceras. Det ska vara på ett hållbart sätt, både vad gäller miljö och människor. Det får inte fuskas med våra livsmedel. Då blir det rubriker och ramaskri. Ytterligare en viktig sak är att inte tillåta att självförsörjningsgraden sjunker allt för lågt. Det har den redan gjort. Idag är den nere i 50 procent vilket måste anses vara under smärtgränsen.
Det är dags för Livs 20:e kongress och den kommer att bli mycket spännande. Livs som förbund har stöpts om rejält. Kongressen i början av juni är den första som hålls sedan organisationsförändringen, då förbundets avdelningar lades ned och fem regioner bildades.
Det som är bra med den nya organisationen, och ett förbund av Livs storlek, är att det inte är oöverstigligt att få till stånd förändringar. Om alla pratar ihop sig och sätter upp ett mål så går det att agera snabbt och gemensamt. För­bundets ekonomi är också god. Den fackliga verksamheten går inte back som den gjort förr om åren. Nej, numera täcks kostnaderna av intäkterna.

Varje klubb har rätt att skicka minst ett ombud till kongressen. Av 267 möjliga ombud har 210 blivit anmälda. Det motsvarar 78 procent. Det måste sägas vara ett ganska så skapligt resultat så nära inpå organisationsförändringen. Det är också många ombud som aldrig tidigare varit på en kongress och de kommer alla att få utbildning. Det är viktigt för att veta hur man ska göra sin röst hörd.
Det speciella med den nya organisationen är att det kommer att vara betydligt fler ombud i förhållande till medlemmar jämfört med tidigare, även jämfört med hur representationen ser ut i andra förbund. Livs är med andra ord ett mycket demokratiskt fackförbund, vilket det finns all anledning att vara stolt över.

När det gäller jämställdheten finns en hel del att göra trots att jämställdhetsarbetet varit prioriterat. De mål som antogs vid förra kongressen har inte uppnåtts. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor har inte halverats och den kvinnliga andelen förtroendevalda har inte ökat med minst fyra procentenheter. Kon­gressen föreslås nu besluta att arbetet med jämställda löner ska ha fortsatt prioritet och det gäller även arbetet med tjejsatsningen.
Förutom satsningar på jämställdhet så bör medlemsrekrytering ha högsta prioritet. Det är nog alla överens om. Det gäller att gå från ord till handlingar. Fler tjänstemän än arbetare är numera med i facket. Före 2010 var förhållandet det motsatta.
En förklaring till att det blivit svårare att organisera arbetare är att kostnaderna för a-kassan är betydligt högre om man är arbetare än tjänsteman. Den borgerliga regeringen har beslutat att kostnaderna inte längre fördelas på alla löntagare. Nej, istället ska de som jobbar i branscher med hög arbetslöshet betala mer än de i branscher med låg arbetslöshet.
Livsmedelsarbetarna som jobbar i en bransch med hård internationell konkurrens får bokstavligen betala dyrt för detta.
I Livs portalparagraf står att ”För­bundets uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i samhället utifrån en socialistisk och feministisk grundsyn samt att under demokratiska former medverka till en samhällsutveckling på grundval av politisk, social och ekonomisk demokrati.”
Det är ord som förpliktigar!