Det behöver inte förekomma tunga lyft i arbetet för att en kvinna ska ha rätt till graviditetspenning.
Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast i en dom. Graviditetspenning lämnas till kvinnor som på grund av graviditet har en nedsatt förmåga att utföra sitt förvärvs­arbete och lämnas tidigast två månader före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
En 26-årig frisör hade ansökt om graviditetspenning under perioden 27 februari – 17 april 2011. Hennes arbete medförde ensidiga belastningar med stor tyngd på rygg, axlar och ben, samt långvarigt stående och gående utan möjlighet till vila. Hon hade under graviditeten haft besvär i form av foglossning, ryggvärk och domningar i benen.
Försäkringskassan avslog kvinnans ansökan, eftersom man inte ansåg att hennes arbete innebar en fysisk ansträngning utöver det vanliga.
Kassans beslut överklagades till förvaltningsrätten, som gav kvinnan rätt.
Försäkringskassan överklagade till kammarrätten, som konstaterade att det i vissa arbetsmoment sannolikt förekom ensidig belastning och obekväma arbetsställningar. Därtill kommer att 26-åringen arbetade stående hela dagen. ”Detta talar för att rätt till graviditetspenning föreligger. Det förekommer emellertid inte några lyft i arbetet”. Och därför hade hon enligt kammarrätten inte rätt till graviditetspenning (Mål & Medel nr 12/2012).
Med hjälp av LO-TCO Rättsskydd överklagade kvinnan.
Och Högsta förvaltningsdomstolen har nu gett henne rätt.
Att det ingår tunga lyft i arbetet är inte avgörande för rätten till graviditetspenning. Det räcker med att arbetet till stor del måste utföras stående eller att det innebär återkommande påfrestande ensidiga rörelser eller på annat sätt är fysiskt krävande.
Vid en sammantagen bedömning anser Högsta förvaltningsdomstolen att 26-åringen ska ha rätt till halv graviditetspenning.