V intern 1941 står historien vid ett vägskäl. Nazityskland behärskar Europa och håller i öst på att segra mot Sovjet. I Sverige lever man i skräck för en tysk ockupation. Det är då den unge gymnasisten Stig bestämmer sig för att byta ut efternamnet Jansson mot Dagerman. Det är en liten sak i det stora hela. Född 1923 växte han upp hos småbönder i Älvkarleby, döpt till Stig Halvard Andersson efter sin mamma som övergav sonen kort efter födelsen. Tio år gammal flyttade han till Stockholm och blev Stig H Jansson, då pappa Helmer bildat familj. Arton år gammal tog han det av honom själv uppfunna namnet Dagerman. Namnbytet går igenom byråkratin den 27 februari 1942 då Stig går sista terminen på Södra Latin. Till våren ska han ta studenten. Då har kriget i öst vänt efter Stalingrad och Hitlers arméer är på reträtt.

Varför tar sig en ung gymnasist med författardrömmar namnet Dagerman? Jag har ställt mig den frågan då jag läst Dagermans böcker och funderat över hans livsöde.
Det berättas att hans pappa Helmer blev upprörd när han fick höra om saken, dög inte släktnamnet Jansson åt Stig? Ingen litteraturvetare har grävt djupare eller ens intresserat sig för detta med namnets betydelse.
Vad ryms i detta ikoniska efternamn som vi med sådan självklarhet uttalar när vi avser ett av 1940-talets märkligaste författarskap, Stig Dagermans?

Svenska författare talade ibland om mörkermän, när det fascistiska uppsvinget och dess legaliserade ondska avsågs.
Det fanns något grumligt i själva tidsandan som förmörkade synen på människor och människovärdet. Jag tror gymnasisten Stig ville visa världen att han gjorde tidens ondska till sin personliga fiende. Dagerman låter ana ljus och tillförsikt. Efter mörkret kommer gryningen och en ny människa ska födas.
Jag tror en ung person som tar sig ett nytt namn vill sätta tiden ur spel, åtminstone utmana den och rubba den, med sin existens och sin livssyn.
Dagerman innehåller både orden dager och german. Stig var german, men inte en människa med överlägsna gener i dunkel rasbiologisk mening, utan en demokratisk och frihetligt sinnad.

Namnet Dagerman har än idag en politisk laddning mot brun- och svartskjortor, unge Stig var aktiv antinazist som klistrade upp flygblad och målade slagord mot nazistiska sympatisörer i Stockholm. Hur länge han bar namnet inom sig vet ingen. Det är säkert ingen tillfällighet att han satte igång sitt namnbyte under vintern 1941, då Tysklands arméer stod utanför Leningrad och Moskva och en seger i kriget av många bedömare, inklusive Hitler, bara var en tidsfråga.
Den svenska samlingsregeringen pressades hårt, både av inhemska krafter och av Tyskland, som ville ha svenskarna med sig i kriget mot bolsjevismen, liksom redan finnarna. Nazisterna skulle forma det nya Europa och de stora ockuperade områdena öster, och ville att Sverige som ledande land i Norden skulle delta i det arbetet.

Gymnasisten Stig H Jansson räknade med en sådan utveckling och för många var det en sannolik utveckling. Han tog ställning där och då. Om Sverige på längre sikt tvingades bli en lydstat till Nazityskland skulle en ung man med namnet Dagerman inte delta i arbetet på den segrande sidan.