Jag strövar runt på Vargfjället, den gamla gården i skogen. Ännu blommar Johannesörten, röllekan, lilla blåklockan och den manshöga kärrtisteln.

Men jag är inte ute för att botanisera – utan på spaning efter spindlar! En engelsk biolog har räknat ut att det i en vanlig ängsmark kan finnas uppemot fem miljoner på ett hektar, alltså hundra gånger hundra meter. Somliga lever på marken eller under jord, andra på örter och gräs, en tredje grupp högre upp i buskar och träd. Markspindlarna jagar ikapp sina byten eller sitter och lurpassar bakom ett blad eller gömda i en blommas krona. Medan buskspindlarna har ”surfat på nätet” i hundratals miljoner år.

Kvadratspindeln är vanlig i svenska marker och en imponerande nätdesigner med två spinnkörtlar i sin uppsvällda bakkropp. Här tillverkas olika slags trådar: ankarlinor (spindelns livlina när den flyr från fiender), ramtrådar och så kallade radiära förstärkningstrådar. Körtlarna gör också klibbtrådar, fästskivor för ankarlinan och material för att paketera byte, spermier och ägg. Det handlar alltså om en mångsidig och högst imponerande spinnerifabrik! Själva råvaran är en silkesvätska, som hos vissa arter räcker till sju hundra meter tråd. Förr trodde man att vätskan flyter ut och stelnar i kontakt med luften. Nu vet man att spindeln aktivt drar fram vätskedropparna med benen och sträcker dem tills trådarna bildats. De är bara några tusendels millimeter tjocka, byggda av proteiner och starkare än alla andra fibermaterial i naturen.

Somliga spindlar väver klibbfria nät som håller längre men är mindre effektiva. Kvadratspindeln har ”klister” i sina. Det ger mer flugmat, men har också sitt pris: Nya nät måste vävas varje natt. Klibbet försvagas av vindar, regnvatten och slitage. För att hushålla med energi och material äter dock spindeln upp det mesta av sitt gamla nät innan den börjar spinna på nästa.

Hade jag spindlars doftsinne skulle jag uppfatta deras kemiska kärlekskod. Honan stryker så kallade kontaktferomoner på nätet för att dra till sig hanens uppmärksamhet. Han försöker i sin tur locka ut henne på en speciell parningstråd som han spänt upp. När han sätter den i dallring med en frekvens som hon känner igen betyder det ”Kom hit älskling, här är jag. Men ät för Guds skull inte upp mig!” Det sistnämnda budskapet är inte minst viktigt. Honan är tre gånger så stor, hungrig och närsynt. Trots sina åtta ögon kan hon ta miste och i ett nafs äta upp sin älskare. Vilket ju för släktets fortlevnad vore mindre begåvat.

Jag skäms för mina fördomar mot dessa enastående varelser i skapelsen. De finns i nästan alla livsmiljöer på planeten, ja, man har till och med sett spindlar segla omkring i sina spinnballonger på fem tusen meters höjd. Utan spindlar skulle insekterna bli världens herrar; ta bara en sådan sak som att de insekter som årligen äts upp av Englands spindlar tillsammans väger mer än alla engelsmän!

Spindeln på spindlars sätt
äter sin torftiga rätt
spindlarnas enkla kost
flugor från vår till frost
(Harry Martinson)

Trevlig sommar!