Även livsmedelsindustrin har drabbats av riskkapitalets enorma hunger efter större vinster.
Jag minns när jag var liten och den mest vågade choklad man kunde köpa var nöt och russin. Idag är det ångestframkallande att välja godis. Lakrits, polka eller varför inte jordgubbar och mycket mer finns att välja mellan.
Men inte nog med det, idag skall tydligen alla göra kakor, ju större och fylligare desto bättre.
För att ett företag skall kunna överleva idag så måste de uppenbarligen återvända till 1970- och 1980-talets ekonomiska styrning och göra så mycket som möjligt. Men om kreativiteten brister så kan man flytta produktionen och belöna vd:n.
Lösningarna för att överleva är många och Livs får inte vara sämre, det är idag vi måste ta fram vår kreativitet och våga tänka nytt.

Kongressen i Linköping var ett startskott men frågan är om vi klarar av att möta riskkapitalets enorma aptit. Det kommer inte att räcka med att enbart försöka värva nya medlemmar för att Livs skall kunna vara kvar som eget förbund. Vi måste verka för att kapitalet strömmar till livsmedelsindustrin så att vi blir mer konkurrenskraftiga.
Varför skulle förbundet inte kunna ha en riskkapitalsfond för att kunna stötta bland annat råvarutillverkningen? En vågad tanke, men vem hindrar oss från att försöka förutom vi själva?
Alexander Jansson