Nu går jag i väntans tider på att en liten människa ska växa färdigt i mig. Jag är fruktansvärt nyfiken på vad det kommer att bli för en liten person, både fysiska och psykiska drag. Vad kommer den att ärva från mig och min make, vad för egenheter och unika förmågor kommer individen att skapa själv?
Det är klart att vi vill uppfostra vårt barn bra. Men vad är bra? Är det mina, min makes eller samhällets värderingar som ska forma vårt barn, eller är det så att barnet själv ska kunna hitta sin väg med hjälp av vägledning, olika syn och värderingar på funderingar som hen kommer att möta i livet?
Innan jag blev gravid, hade jag mycket åsikter om andras uppfostran. ”Så skulle inte jag ha gjort! Varför gör de si eller så?” Det är nog inte så enkelt som jag trodde. Min önskan är att mitt barn blir en stark och självständig person som vågar stå för det hen tror på och ser på människor utifrån människan inuti, inte utifrån attributen som personen bär på.

Hur ska resan dit se ut? Jag tror, observera nu att jag skriver jag tror, att jag och min familj inte kommer att kunna klara detta helt själva. Vi kan säkert skapa en bra grundplåt i barnets självkänsla med ett tryggt kärleksfullt hem. Men för att barnet ska bli det hen vill bli, behöver vi hjälp av samhället i form av bra barnomsorg. Inte bara en barnomsorg som består av förvaring utan en barnomsorg som ser till barnets behov och utveckling. Jag tror att det är nyttigt för barnet att vara en del i ett större sammanhang där hen får ge och ta och få en förståelse för andra människor.
Vad det gäller kunskap, bär jag på en del, men i förhållande till all den kunskap som finns att tillgå kan jag väldigt lite. Jag behöver en skola där barnet får den kunskapen den behöver utifrån sin bästa inlärningsförmåga. Jag önskar en skola där hen får en bra och bred kunskapsbas att stå på när det är dags att välja inriktning utifrån intresse och fallenhet. Antingen genom fortsatta studier eller genom att praktiskt arbeta med ett område.

Kommer detta att räcka för att mitt barn ska bli det jag önskar? Det tror jag inte men jag tror att det är en bra bit på vägen. Jag tror också på att barn mår bra av att kunna lita på olika vuxna och att alla vuxna ska vara med och skapa barnets framtid. Jag hoppas att jag ska kunna bemöta mitt barns frågor om livets alla aspekter utifrån olika synvinklar. Då tror jag att barnet kan ta ställning i olika frågor och funderingar som dyker upp i livet. Barnet har troligen också tänkt efter på vad svaret innebär och är trygg i sitt ställningstagande och i och med detta tror på sin förmåga att göra det barnet tror på och vill uppnå med sitt liv.
Jag hoppas även att under mitt barns väg till vuxet liv, att vi får många härliga stunder av både lek, gos och tankeutbyten. Det ska bli underbart att följa mitt barn och dess vänner till ett självständigt liv. Dock hoppas jag även att när de är vuxna, att de fortfarande kan och vill prata med mig om allt.
Rebecca Borck