Nu sitter jag och funderar på vad jag ska skriva för sista gången här. Det är nästan ett år sedan som jag fick samtal från Malin och hon frågade om jag ville bli skribent i Mål & Medel. Min första tanke var att jag kan ju inte skriva något. Men efter några dagars betänketid så svarade jag ja. Då hade jag redan börjat fundera på vad jag skulle kunna skriva om. Jag ser tillbaka på vad jag har skrivit och det känns som om jag fick med de tankar jag hade då. Det är bara den här gången som jag inte har haft riktig koll på vad jag skulle kunna skriva.

Det jag vet att jag inte har skrivit något om är mitt förtroendeuppdrag. Hur kom det sig att jag blev förtroendevald? Jag har alltid tyckt att man ska vara med i facket men sen kommer det till det här att vara förtroendevald.
Mitt första uppdrag var försäkringsrådgivare som det hette då. Varför blev jag det? Jo, det var 1996 som jag var på en glasslinje som gjorde skopglass. Den man kan köpa i kulor.
Alltså, det som hände då gick väldigt snabbt. Jag hade kört ner mitt finger i en kvarn vilket resulterade i att en bit av min fingertopp försvann. Jag var sjukskriven i cirka tre månader och under den tiden så fick jag se över mina försäkringar själv. Jag vet inte, men jag tror att vi hade försäkringsrådgivare på jobbet när jag gjorde mig illa men som sagt så jag vet inte riktigt säkert.
Terese Larsson

Det var långt senare som jag faktiskt kom att tänka på att det var när jag gjorde mig illa på jobbet och var sjukskriven som jag fick frågan om att bli förtroendevald. Då tyckte jag att det skulle kunna vara intressant att bli försäkringsrådgivare. Jag ville kunna hjälpa andra så att det inte blev som för min egen del. Sen har det rullat på. Jag blev ordförande för snart åtta år sedan, jag sitter med i verkställande utskottet i region öst. Ja, det är helt ofattbart att jag skulle göra allt det här för att jag 1996 kapade av en bit av mitt finger. Visst, jag hade kanske blivit förtroendevald i alla fall men man vet inte. Som man säger. Inget ont som inte har något gott med sig.
Sen får jag inte glömma att jag också har varit skribent i vår medlemstidning och jag hoppas att ni som får frågan om att bli det tackar ja. Det har varit både kul och svårt. Jag måste ju säga att man blir ju ändå lite stolt när man ser sin egen text i tidningen när den kommer. Jag vill härmed tacka Malin för att jag fick chansen att skriva här men vill även passa på att säga god jul och gott nytt livsmedelsår till er alla.