Det har nu gått drygt fem år sedan landsbygdsminister Eskil Erlandsson lanserade ”Matlandet Sverige”. Pengarna har rullat och Eskil Erlandsson har bokstavligen ätit sig igenom Sverige för att marknadsföra sitt stora projekt. Det enda som man med säkerhet borde kunna slå fast är att han tyckt att maten varit god. Frågan är om han uppnått något mer utöver det.

Det var många vackra ord när projektet lanserades. Livsmedelsindustrin sades vara Sveriges fjärde största arbetsgivare och av stor betydelse för landsbygden och sysselsättningen. Det påpekades också att livsmedelsföretagens insatsvaror till 70 procent kom från råvaror som producerades i Sverige. Den borgerliga regeringen såg potentialen. Sverige skulle bli det främsta matlandet i Europa.

Målen var som sagt högt ställda. Fram till 2020 skulle det skapas 20 000 nya jobb genom mat och upplevelser och dessutom skulle exporten fördubblas. Hittills har satsningen kostat 1,2 miljarder. Ett par tusen projekt har fått ekonomiskt stöd.

Många undrar vad det har gett för resultat. Kritiken mot projektet Matlandet Sverige har varit hård. Inte blev det bättre efter den utvärdering av projektet som beställts av Eskil Erlandsson och regeringen och som presenterades i februari. Där ifrågasattes om målet att skapa så många nya jobb var realistiskt. Nu visar också den senaste statistiken från Jordbruksverket att det under åren 2007-2010 försvunnit över 10 000 jobb i lantbruket. Inom livsmedelsindustrin har det inte heller varit någon positiv utveckling, just nu är 11,6 procent öppet arbetslösa eller har aktivitetsstöd.

Eskil Erlandsson har försvarat sig med att det pågår en strukturomvandling i hela Europa. Men den strukturomvandlingen har pågått i många, många år. Det är inget nytt fenomen. Det borde funnits med i beräkningarna och det borde ha påverkat utformningen av projektet.

Men kritiken biter inte på Eskil Erlandsson. Han fortsätter i samma spår. I ett pressmeddelande daterat den 20 november slår han sig för bröstet och säger att visionens mål närmar sig. Med det nya fokusområdet – handel – ska han nu öka satsningens omfång och möjligheter att ta matlandet vidare. Genom att lyfta in handel vill han göra kedjan från producent till konsument mer fullständig.

Det han gör nu är att vrida sitt önsketänkande ännu ett varv. I det nya måldokumentet för Matlandet som tagits fram talas inte ett ord om problemen, inte ett ord om handelns makt. Det talas inte om koncentrationen inom handelsledet, där den störste aktören (Ica) har över 50 procent av marknaden. Inte heller talas det om att handelns prispress leder till en allt större import som håller på att sänka inte bara bönderna utan också livsmedelsindustrin.

Nej, återigen handlar det om vackra ord och lösa konturer. Det här är inte vad som krävs för att skapa jobb inom livsmedelsbranschen och öka självförsörjningsgraden. Nej, Sveriges livsmedelsarbetare behöver en genomtänkt politik. Den industri som de sliter i är inte betjänt av en minister som tror att om man bara pratar för varorna så ökar försäljningen.