Med Mål&Medel i min hand
sitter jag i favoritfåtöljen och läser,
jag läser om livsmedelsindustrin
och jag ser bilder på vänner från förr.

Drömmer mig långt tillbaka i tiden
till kongresser och stora livsmedelsevent,
får en konstig känsla i kroppen
blir både glad och vilsen i samma andetag.

Känner kalla kårar som pockar på uppmärksamhet
när tankarna fladdrar iväg mot mörka tider,
för vad händer när alla hjältar som strävar tappert
i motvind och allt längre uppför backar stämplar ut.

Vad händer när omvärldens elaka aktörer
slagit klorna fullt ut i vår stolta arbetarklass
och ingen längre ifrågasätter eller slåss
för våra mänskliga rättigheter i vårt land?

Precis när framtidens alla mörkaste väsen
håller på att ta över min tillvaro,
känner jag trycksvärtan mot mina fingertoppar
och kommer på mig själv med att le.

Leende känner jag lugnet återvända,
med Mål&Medel i favoritfåtöljen
inser jag att livsmedelsarbetarnas
alla historiska vingslag skapat en plattform
fylld av traditioner och hjältedåd i generationer,
vilket säkerställer att Livsmedelsarbetareförbundets
alla funktionärer aldrig viker ner sig
utan att ta upp kampen mot alla mörka krafter.

Så för oss som står mitt i verkligheten
gäller det inte bara att orka härda ut,
utan vi måste också föra budskapet vidare
till alla våra yngre generationer,
budskapet om att kampen för en dräglig tillvaro
alltid måste föras med oförminskad styrka,
om vi vill leva i ett samhälle där även
den lilla människan kan njuta av det som vi kallar för välfärd.