I förra numret av Mål & Medel berättade vi om en forskarrapport som kommit fram till att inhyrda löper större risk än andra grupper på arbetsmarknaden att drabbas av ohälsa. En anställning i ett bemanningsföretag upplevs som otrygg. Det svenska bemanningsavtalet ger inte bemanningsanställda tillräckligt skydd mot psykisk ohälsa.
Vi berättade också om allvarliga brister i de inhyrdas arbetsmiljö. De inhyrda råkar i större utsträckning ut för arbets-olyckor än andra anställda. Ett vanligt problem är också brister i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Uppgifterna bygger på en kunskapssammanställning och en tvåårig inspektionsinsats som Arbetsmiljöverket genomfört.
Reaktionen från Bemanningsbranschens företrädare blev något oväntad. Istället för att ta till sig problemen och öppna upp för en diskussion om hur man kan gör något åt problemen kom ett långt mejl från Bemanningsföretagens (Almegas) presschef Hans Uhrus, där han kategoriskt ifrågasätter forskarnas arbete.
Efter en noggrann genomläsning av vad Hans Uhrus skriver i sitt mejl är det bara att konstatera att han läst rapporterna som fan läser bibeln. Han vill helt enkelt inte tro på att anställda i bemanningsbranschen skulle fara illa. Att det är välrenommerade forskare som står bakom kunskapssammanställningen och att en vetenskaplig granskning har gjorts spelar ingen roll.

Den slutsats jag tycker vore rimlig att dra utifrån rapporterna är att facket har en viktig uppgift när det gäller att begränsa antalet inhyrda, fenomenet får helt enkelt inte bli för stort.
Inom livsmedelsindustrin tar fackliga företrädare hela tiden diskussionen med arbetsgivaren om det finns ett behov av inhyrda eller inte på deras arbetsplatser. Det är många gånger en strid på kniven. Den fackliga ståndpunkten är att inhyrda inte ska vara inne för jämnan utan bara accepteras vid arbetstoppar eller sjukdom och semester. Inte heller ska arbetsgivare säga upp tillsvidareanställda för att istället använda sig av inhyrda.
Det gäller att se till att denna bransch inte växer på bekostnad av tillsvidareanställningar inom livsmedelsindustrin. Det är hög tid för bemanningsbranschens företrädare att vakna upp. Arbetsmiljön inom branschen är ett problem.

För att förstå mer kan det vara bra att anlägga ett historiskt perspektiv. Det senaste numret av tidningen Arbetarhistoria bjuder på användbar läsning. I grunden handlar det om synen på arbetskraft och huruvida den kan vara enbart en handelsvara. ILO, FN:s arbetsorgan, ansåg inte det. 1933 antogs konventionen angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Sverige förband sig att följa ILO-konventionen och den blev grund för svensk lag 1935, vilket innebar att det blev förbjudet att bedriva platsförmedling i vinstintresse. Men konventionen kom att sägas upp av Bildts borgerliga regering vilket ledde till att arbetsförmedlingsmonopolet helt avreglerades 1993.

Antalet företag med personaluthyrning har därefter ökat dramatiskt. Idag finns cirka 4 500 registrerade hos Bolagsverket. Den förlegade synen på arbete som enbart en handelsvara har åter fått fäste i det svenska samhället. Det är de inhyrda som betalar priset i form av psykisk ohälsa och brister i arbetsmiljön.