”Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år.
När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet, slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand.”
Från Olof Palmes tal
”Därför är jag demokratisk socialist”
Detta tal höll han i tv vid en partiledardebatt 1982, det märkliga är att så lite har förändrats på alla år som gått sedan dess.
Varför har vi inte lärt oss något sedan 1982? Andra ord men i grunden samma budskap, de rika ska bli rikare och de fattiga fattigare.
Problemet kanske ligger i att vi har tappat bort vår historia. Vet vi vem som byggt upp det Sverige som vi har i dag, (eller hade tills Alliansen tog över)?
Vet vi vilka som alltid har bekämpat den strävan som har lett till att vårt land med någon sorts stolthet kan jämföra sig med andra länder och säga att vi har en människosyn som är värdigt ett land som vårt?
Vi måste våga och vilja använda våra värdeord, inte skämmas för dem. Om vi inte använder dem så kommer, eller det har redan hänt, högerkrafterna ta dem och göra till sina egna. Att höra en moderat politiker prata om solidaritet känns främmande och framförallt skrämmande. Det får inte bli så att deras politik på något sätt förväxlas med solidaritet.

Alla människors lika rätt och värde existerar inte i en alliansregering, där frodas egoism och segregation, som leder till fiendskap och främlingshat mellan människor. Det blir familj mot familj, arbetare mot arbetare, arbetslös mot arbetslös, ungdom mot ungdom.
När våra kamrater kämpade i början av förra seklet var inte tanken att vi skulle ställas mot varandra, den var att vi till varje pris skulle ställa upp för varandra.
Nu är det dags igen att ställa upp för varandra, vi måste med alla till buds stående medel se till att de svaga slipper ”ta skeden i vacker hand” som Olof Palme säger i sitt tal.
Att rösta bort Alliansen är en nödvändighet för att alla i vårt land ska känna att de har en möjlighet till framtid och känna solidaritet med de som är unga, utförsäkrade, uträknade på arbetsmarknaden, för det kommer aldrig att ske med en moderatledd regering.
Stefan Hortlund