Drick ett glas vatten – och du sköljer strupen med hela världen! Låter det överdrivet? Kanske, men i princip är det ju helt korrekt. Vattenmolekylerna i saliven på din tunga kan mycket väl ha funnits i din grannes urin förra veckan, i Atlantens torsk för en månad sedan – och i Amazonas regnskogsträd på 1990-talet.

Vår planet är en blå, vattnig himlakropp där 70 procent av ytan täcks av oceaner. Men bara 3 procent är sött – och endast en halv procent är vatten som vi människor har tillgång till. För närvarande använder vi kanske fyra femtedelar av denna halva procent, till dricksvatten och för att tvätta oss med. 70 procent går dock till åkrarna där vi producerar våra livsmedel, till industrin och en massa andra behov.
Vattnet klassas naturligtvis som livsmedel, ett av de få helt oumbärliga. Redan nu, men än mer i framtiden, kommer därför den globala politiska agendan att toppas av kampen om de alltmer krympande vattenresurserna.
Det finns också goda nyheter om vattnet i världen, till exempel att nästan 90 procent av alla människor nu har tillgång till rent färskvatten. Så var det ingalunda för tio, tjugo år sedan.
Många områden är dock alltför torra för att ge människor ett bra liv, ett problem som kommer att växa i takt med den globala uppvärmningen. På andra håll är vattnet smutsigt, giftigt, surt eller övergött.
Sverige och Skandinavien är i detta avseende unikt, med god tillgång på sötvatten av oftast hög kvalitet. Ändå saknas inte utmaningar. EU:s så kallade ramdirektiv kräver att alla vatten i unionen ska ha ”god status” – kemiskt och ekologiskt – år 2015 eller allra senast 2027. Sverige har dessutom egna nationella miljömål för bland annat insjöar, vattendrag och kustvatten.

Når vi målen? Ja, fast inte utan hårt arbete. Till exempel har 37 procent av vattnet i våra sjöar och 42 procent i vattendragen en lägre ekologisk kvalitet än det EU menar med god status. Och vem kunde ana att gränsvärdet för kvicksilver i fisk för konsumtion överskrids i ungefär hälften av våra cirka 100 000 sjöar. Trots att nedfallet av kvicksilver minskat kraftigt på senare år.
När det gäller försurningen går utvecklingen åt rätt håll. År 1990 var 17 procent av Sveriges sjöar försurade genom mänsklig aktivitet, idag ligger siffran på 10 procent. Trenden med minskande övergödning är också tydlig, tack vare åtgärder i avloppsverk, enskilda brunnar, våtmarker och i lantbruket. Men här skapar just nu vår finansminister problem. Anders Borg minskar den svenska delen av finansieringen av EU:s landbygdsprogram för Sverige med 500 miljoner kronor de kommande åren. Pengar som gått till fångstgrödor och skyddszoner i syfte att reducera näringsläckaget från åkermark till sjöar, vattendrag och kusthav. Illa!

När jag härom veckan föreläste på Vattenvårdens dag blev jag imponerad av det arbete som görs av de ideella vattenråden med sina engagerade bönder, sportfiskare, företagare och andra.
Det behövs. För rent, friskt vatten är inte något som per automatik är oss givet. Inte ens i Sverige.