Joe Hill eller, som han döptes till, Joel Emmanuel Hägglund, föddes i Gävle den 7 oktober 1879. Flyttade till Amerika, där han verkade för facket, han var också poet och sångare. Blev med tiden känd som både sångare och agitator. Jobbade hårt med att värva medlemmar och använde sin sång som verktyg. Vid 36-årsålder blev han anklagad för mord och även avrättad för detta. Trots en vädjan från både guvernören och presidenten. Bevisen var tydligen inte så starka, men ändå valde man att fälla. Om det var Joe eller inte som hade utfört mordet, det får vi nog aldrig reda på.
Varför skriver jag nu om Joe Hill då?
Jo, därför att män och kvinnor som Joe Hill behövs nu. Än en gång behöver vi förena fack och socialdemokrater.
När Socialdemokratiska arbetarpartiet bildades 1889 var det för att göra arbetarnas röster och viljor hörda i riksdagen. Det var då när vi arbetare bokstavligt talat slogs för våra rättigheter.
Socialdemokraterna utgör den politiska grenen, Landsorganisationen, LO, utgör den fackliga grenen. Då gick de hand i hand. Klyftorna har ökat mellan Socialdemokraterna och LO. Inför det kommande valet måste dessa klyftor minska. Vi måste stå upp som ett. Leva i symbios igen och stå starkt och enat mot det hot som finns omkring oss.
Med hot menar jag den regering som idag sitter vid makten. Denna blåa sörja av partier som bara har ett primärt mål. En omvänd Robin Hood-politik. Ta från de fattiga och ge till de rika. LO-förbunden har inte på hundra år tvingats kämpa som nu för att försvara löntagarnas intressen. Facken satsar på medlemsvärvning, försvar av kollektivavtal och politiskt inflytande i Socialdemokraterna inför valet 2014.
Till följd av regeringens politik har många tvingats lämna facket för att de inte haft råd att vara medlemmar. Det i sin tur har tvingat fram nedskärningar i fackens verksamheter. Men det finns andra orosmoln, EG-domstolen har i Laval-målet underkänt de svenska fackens rätt att kräva svenska kollektivavtal med utländska företag som tillfälligt är verksamma i landet.
Den sittande regeringen har ändrat spelreglerna för arbetslösa genom försämringar i a-kassan och för sjuka genom försämringar i sjukförsäkringen. Med detta skapar man ett nytt klassamhälle, ett samhälle som vi har jobbat så hårt för att få bort.
Arbetslösa och sjuka! Man sparkar redan på dessa och kallar dem mellan raderna för lata. Kommer med uttalande om att alla vill jobba. Ja, det är klart att alla vill jobba. Men kan alla jobba? Sjuka och arbetslösa, det är för dem som vi måste stå upp, vi måste ta plats för deras skull. Vi, fackföreningar och socialdemokrater, måste slåss för våra rättigheter än en gång, slåss mot den borgerliga makten. Så mina vänner, förena er och gå ut i kamp och glöm aldrig vad vi slåss för, de svaga.
Michael MacDougall