Allt griskött vi åt för femton år sedan var producerat här hemma. Idag är siffran nere i 60 procent; resten är import, främst från Tyskland,
Polen och Danmark. Länder som alltsedan ryssarna i fjol stängde gränsen för att skydda sin egen produktion, nu har rejält med fläsköverskott som de dumpar till låga priser i Sverige.

Det är helt i enlighet med EU:s krav på fri rörlighet för varor i Unionen. Men samtidigt helt absurt!
Tyska, polska och danska grisar har nämligen ett betydligt sämre liv än sina svenska kamrater: Trånga burar, kuperade svansar, fixerade, det vill säga fastspända, suggor. Svensk gris skall däremot hållas lösgående, ha gott om ströhalm och slippa helspaltgolv där klövarna kommer i kläm. Resan till slakterier i Sverige får ta max 8 timmar jämfört med 24 timmar för gris i övriga EU.

Utländska grisuppfödare har alltså slappare regler och därmed lägre kostnader. De kan sälja sin produkt billigt och ändå tjäna pengar. Medan svenska grisbönder har välgrundade stränga djurskydds- och miljökrav som gör att de tvingas ta mer betalt för fläskköttet.
Visst är det en gravt orättvis och skev marknadsekonomi? När nu EU har så stora skillnader i djuruppfödning borde medlemsländer egentligen få ta ut importavgift på kött som producerats med sämre djuretik.

Men det är förstås förbjudet i den heliga frihandeln. Resultatet för svensk grisproduktion är ödesdigert: Sjunkande lönsamhet med risk att slås ut. Problemet gäller främst den s k anonyma grisköttet, det som blir råvara i färdigmat och smörgåspålägg.

Nötköttet, då? Det finns även här massor av goda skäl att alltid bara köpa svenskt, även om detta kostar lite mer. Svenska kor och kalvar tillhör de friskaste i Europa; t ex har vi genom årtionden på ett unikt sätt hållit våra lantbruk och djur i princip helt fria från salmonella. Sverige är det enda land i världen som ger mjölkkor lagstadgad rätt att beta utomhus. Svensk nötboskap – tjurar, kalvar och våra cirka 350 000 kor – håller landskapet öppet; mular och klövar skapar det artrikaste ekosystemet i vårt lands natur. En enda kvadratmeter välbetad hagmark kan hysa 40 olika gräs och örter och därför också bin, flugor, fjärilar, i sin tur dukat bord för fåglar.

Svenska djur bedövas utan undantag före slakt, en viktig, etiskt grundad princip. EU har förvisso samma regelverk, men problemet är de många dispenserna, inte minst i Belgien, Frankrike och Irland. Och även i USA.
Starka odds, alltså, för att enbart handla svenskt nötkött. Och jo, många av oss konsumenter läser ursprungsmärkningen och väljer ”rätt”. Ändå är varannan biff importerad. Irland och Tyskland dumpar sitt överskott billigt i Sverige, kött som framförallt hamnar i storkök, restauranger och förädlingsindustri.

Kanske tycker somliga läsare att jag borde skriva om skamfläckar i svensk djurhållning. Sådana finns. Men min poäng idag är att en orättvis marknad håller på att straffa ut en livsmedelsproduktion som har Europas bästa djurhälsa och miljökrav. Inför en handfallen regering! Hur ska vi hejda det?