En morgon när redaktionen tagit tidig semester sitter Lusen ensam kvar vid det runda redaktions-bordet och tittar in i sitt eget mörker. Han frågar sig vad det är för skillnad mellan ett stim och en flock. Det är ju nästan samma sak, men ändå inte. Fiskar simmar i stim. Vargar jagar i flock.
Om man studerar ett stims rörelser noggrant kan man se att enstaka rörelser alltid kommer från ett speciellt ställe i stimmet, och att de sedan fortplantar sig till de övriga individerna.

De flesta forskare tror att förklaringen till det här beteendet helt enkelt är att en eller flera individer påbörjar en rörelse – kanske för att de har fått syn på en fiende eller ett hinder.
Man har även presenterat mer exotiska förklaringar till rörelserna, till exempel att individerna i ett stim uppnår ett slags gemensam medvetenhet, när stimmet blir tillräckligt stort, eller registrerar de elektriska signaler som uppkommer i artfrändernas muskler, när de ändrar riktning.

Om man tar det stim som LO:s tidigare ordförande Stig Malm upptäckte i början 1990-talet så har det verkligen utvecklats och blivit en politisk kraft att räkna med. Lusen är glad för det, även om han sitter ensam vid redaktionsbordet och får nöja sig med att längta efter badklippor och sjöplask.
Han är glad över att slippa flocken. Han har precis sett filmen The Wolf of Wall Street och tycker att den var näst intill outhärdligt falsk, deprimerande, flåsig, grabbig och trist. Den låtsas avslöja flockmentaliteten på marknaden och girigheten som driver på, men den gör det på ett bejakande sätt. Den är Hollywood när Hollywood är som sämst.
Annat är det med stimmet som samlas för att dra nytta av närheten till varandra.

Frågan om fiskars förmåga till lidande har han funderat länge över. Han är övertygad om att de kan känna smärta. För att någon ska kunna känna smärta måste den ha nociceptorer (nervceller som tar emot smärtsignaler), ett centralt nervsystem som tar emot informationen och reagerar med sitt beteende på smärtan.
Fiskars hjärnor är annorlunda än våra. Fiskar är kalla och simmar i stim, men de kan känna smärta, om än inte på samma sätt som vi, tänker Lusen.