Det finns nog faktiskt inget ord jag hatar mer än just detta: Vardagspussel. Det känns som en förminskning av vad det egentligen är. Mitt eget ovannämnda känns ärligt talat ibland mer som ett krig mot klockan istället för ett stillsamt 2000 bitars pussel.
Vi är nu en bra bit in på det nya året, ja faktum är att mer än halva redan har gått. Och jag väntar, väntar på att stressen ska lägga sig. Att tiden med pusslande ska bli mindre och att den tid när man kan gå hemma och skrota i mjukisbyxor ska fördubblas. För så borde det ju vara eller hur?

När man klarat av alla de där grejerna som man måste göra och stressat halvt ihjäl sig för att nå det målet borde man ju med all rätta kunna lägga sig i soffan och glo på film och käka godis med gott samvete.
Verkligheten väcker en dock bryskt dag efter dag med orden: ”Du är inte färdig än”och skrattar i smyg åt en när man för femtielfte gången i rad upptäcker att det är någonting man bara måste göra istället för att ägna sig åt allt det där roliga som man skulle vilja göra. Och till viss del är det väl ändå så att vara vuxen, det innebär en massa måsten, att vara förälder innebär ännu flera måsten och att vara kompis, sambo, gift, separerad, singel, särbo eller varannan vecka-förälder kräver ytterligare måsten. Kort och gott: Är du människa har du en massa måsten.
Hur gör ni då ? Med pusslet och måstena? Hur håller ni ihop privatliv, arbetsliv och umgängesliv? För att inte tala om träningar, skolavslutningar, blommor till fröknar och klassresor med ungarna som på något magiskt sätt ska kombineras med åtta timmars arbetsdag, fika med vänner och semesterplanering. På samma gång!

Min räddning heter post it-lappar. Jag älskar dem och när allt händer samtidigt som det gjort de senaste månaderna så är de fantastiska. Jag praktiskt taget tapetserar med dem. Det sitter lappar överallt och jag bockar av och bockar av och bockar av ända tills allt är gjort. När köksbänken är tom på lappar då är jag färdig. Och förbaskat nöjd med mig själv.
Det tråkiga i kråksången är att köksbänken inte brukar vara tom förrän sent söndag kväll. Och på måndag är det dax att börja om igen. Det tar aldrig slut verkar det som.

Då är det rätt skönt att veta att det snart är semester. Mycket sol, vila och skoj önskar jag er.
Själv ska jag fördjupa mig i bokredigeringsträsket och förbereda en releasefest för min andra roman. Min typ av skoj.
Men det är en helt annan krönika.
Ha det gott!
Ylva Lee Lindell
Processoperatör på Frödinge Mejeri