I Liten ordbok för underklassen finns ett urval uppslagsord. Första ordet under F är Fackföreningar och som förklaring ges en genial idé. Visst är det precis vad det handlar om. Att gå samman och organisera sig. Ju fler som går med desto starkare blir den fackliga organisationen.
Det är därför logiskt att det första som den borgerliga regeringen gjorde när den kom till makten 2006 var att slå mot fackföreningsrörelsen, själva hörnpelaren i den svenska modellen. De beslut som regeringen ganska omgående fattade var att fördubbla kostnaden för att vara med i facket. Resultatet blev det största medlemsraset i modern tid.
Den borgerliga regeringen sänkte därefter skatterna med totalt 140 miljarder kronor. Det har satt sina spår i den generella välfärden. Alla som haft ett jobb har belönats med ett jobbskatteavdrag (inkomstskattesänkning). Den som har haft jobb med hög inkomst har belönats ännu mer (större inkomstskattesänkning). Sammanlagt har det på åtta år kostat 82,2 miljarder kronor. Därtill ska fogas avskaffandet av förmögenhetsskatten och kraftig sänkning av fastighetsskatten.
Sammantaget har detta lett till att de som är rika blivit ännu rikare medan de som är fattiga blivit ännu fattigare. Enligt en OECD-rapport från 2013 är Sverige, från att ha legat i topp, det land där ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1990-talet. För att förhindra att klyftorna växer ytterligare behövs en starkare fackförening. Organisationsgraden får inte sjunka ytterligare. Det är därför som Livs satsning på organisering och demokrati (Plan 2017) som vi skriver om i detta nummer är så viktigt.

Den svenska fackföreningsrörelsen är långt ifrån knäckt. Det finns en lång tradition av facklig kamp att falla tillbaka på. Det visar inte minst Seko-konflikten i juni då medlemmar togs ut i strejk för att stoppa osäkra jobb och skapa ordning och reda i den alltmer avreglerade järnvägsbranschen.
Bakgrunden till konflikten var att tågoperatören Veolia försökt att omvandla två tredjedelar av tågvärdarnas och hälften av lokförarnas heltidsanställningar till deltidsanställningar. Arbetsgivar-organisationen Almega hade kategoriskt tillbakavisat Sekos förslag gällande begränsningar av antalet tim- och deltidsanställningar i branschavtalet.
Strejken pågick i drygt två veckor i början av juni. Det slutade med att Seko vann en historisk seger. Det avtal som man slutit innebär att det blir lönsamt att tillsvidareanställa istället för att timanställa, då det senare leder till kraftigt ökade kostnader. Uppgörelsen innebär också att Seko fått gehör för kravet om att begränsa deltids- och timanställningar.

Sekos ledning konstaterar efteråt att segern inte skulle ha varit möjlig utan det stöd förbundet fått från såväl allmänhet som från andra fackförbund. Tolv förbund vidtog sympatiåtgärder däribland Livs som varslade om arbetsnedläggelse och blockad gällande allt arbete utfört av personal som var anställda av Adecco och som hyrdes ut till Marabou, Mondelez International, i Upplands Väsby.
Så håll med om att fackföreningsrörelsen är en genial idé. Den kan när det behövs visa prov på sin styrka.