Mat åt alla – bortglömd fråga i valrörelsen
Handla svensk basmat, gynna Sveriges bönder och livsmedelsarbetare! Det är ett viktigt budskap som också inkluderar global matsolidaritet.
I dag används ca 35 procent av Jordens landareal för att producera mat (62 procent), djurfoder (35 procent) samt industri- och energigrödor (3 procent). Utöver den nuvarande åkerarealen på ca 1 500 miljoner hektar menar de flesta experter att det realistiskt finns ca 70 miljoner ”nya” hektar att ta i bruk (optimisterna hoppas på 400 miljoner). Dessa potentiella åkermarker finns i hög utsträckning i Afrika och Latinamerika, i områden där befolkningstillväxten och konsumtionstrycket kommer att vara störst.
Men detta är alltför små tillskott av odlingsbar mark för att ensamt kunna lösa morgondagens livsmedelsförsörjning. Lösningen är också att utvinna mer mat ur de jordar som redan används. Vi måste bli effektivare – utan att för den skull skada de sköra ekologiska systemen med sin livsviktiga biologiska mångfald.
Livsmedelsproduktionen måste enligt FAO (FN:s livsmedelsorgan) öka med 70 procent till 2050 jämfört med idag – om världen skall kunna möta kraven på bra, näringsrik mat från en växande befolkning. Men egentligen måste åkermarken totalt sett klara en ännu högre produktionsvolym eftersom den ju också skall försörja mänskligheten med biodrivmedel och industrigrödor, för att ersätta fossila råvaror. Kommer detta att fungera? Ingen vet säkert. Däremot är det löftesrikt att konstatera att livsmedelsproduktionen 1960-2010 faktiskt kunde öka med 41 procent per capita – trots att världens befolkning växte från 3 till 7 miljarder! Eller med andra siffror: Den odlade arealen växte med 12 procent – medan själva jordbruksproduktionen samtidigt ökade med 150 procent, tack vare konstbevattning, bättre utsäde, gödning, maskiner, metoder, utbildning…
Denna success story blir svår att upprepa, i en situation där många jordar förstörs och den globala uppvärmningen gör tillgången på vatten allt knappare. Inte minst är delar av Kina och länderna söder om Sahara mycket sårbara. Men många länder investerar nu äntligen i sina bönder och sitt jordbruk. Utmaningen är att göra det på ett sätt som inte förstör utan tvärtom främjar ekosystemen, mullkvaliteten och den biologiska mångfalden.
Här kan och måste Europa hjälpa till, dels med forskning och stimulanser, dels genom att sluta störa en positiv utveckling genom exportstödda livsmedel från Europas bönder.
Som enskilda kan vi också dra vårt strå till stacken, bland annat genom att köpa svenska baslivsmedel, helst närproducerad ekomat– och därtill välja Rättvisemärkta kryddor, bananer och andra importprodukter från länder som behöver vår konsumtion. Att halvera nötköttet – för närvarande 7 hekto/person och svensk – är på sikt bra för jordens klimat- och vattenhushållning; den biff man äter bör vara svenskt naturbeteskött som både gynnar den biologiska mångfalden i öppna landskap och är bättre ur klimatsynpunkt.
Hög tid att dra in de här frågorna i valrörelsen 2014! Våra politiker måste opinionsbilda och presentera förslag till en varsammare och mer solidarisk livsmedelsförsörjning.