Jag stod och slog upp det årliga vörtbrödsbaket då radion meddelade att statsministern ändrat sig, det han sagt på presskonferensen när extravalet aviserades gällde inte längre. Dagen därpå gällde det visst igen, det är svårt att hålla reda på turerna. En gång hade vi en statsminister som hävdade att politik är att vilja, nu verkar det vara att vela.
Så här års, när nyårslöftena övergivits, kanske vi inte ens kan hysa förhoppningar om att statsministern ska uttala orden demokratisk socialism, hittills har de inte kommit över hans läppar. Det skulle vara en fördel om vi före valdagen i mars får ett klart ställningstagande, hellre det än att se honom stå förnedrad med näven utsträckt till en motståndare som beter sig som en fjortis.
Vad som väntar om marsvalet går honom emot har vi åtta års erfarenhet av, den som ännu inte är helt övertygad om vad de nyss avsattas politik kommer att betyda måste vara lengräddad i övre regionerna.
Så här års sätter många förhoppningar till att få ett arbete, gå in i en ny arbetsgemenskap. Ett arbete öppnar nya möjligheter, men innebär även risker. Några av alla som går till arbetet kommer aldrig hem igen. I dag vet ingen hur många som kommer att ingå i årets statistik. Hur många blir det, och hur många av dem har lockats hit av skrupelfria underentreprenörer som lovat snabba cash men saknar försäkringar och skyddsanordningar?
Så här års kan vi summera om vi fick några kronor över efter fjolårets ansträngningar. Jag såg att de som lever på samhällets gräddhylla inte längre behöver skämmas för sina höga löner. De har inte lön, de har marknadsmässig ersättning, något som även den bortröstade finansministern kommer att få hanka sig fram på som styrelseledamot hos en kapitalist.
Vad är en styckares marknadsmässiga ersättning, eller en konditoriarbetares?
När jag en januarimorgon för snart en livstid sen klev in i ett konditori för att efter sju år i yrket börja arbeta för mer än avtalsenlig lön var min marknadsmässiga ersättning 300 kronor i veckan och 60 kronor för söndagsarbetet.
Jag tar vörtbrödet ur ugnen, ser att handgreppen finns kvar. Vad en marknadsmässig ersättning skulle ge mig idag har jag ingen aning om.