Häromdagen träffade jag en barndomsvän som jag inte hade sett på ett tag. Förutom fysiologiska förändringar så hade en hel del annat hänt på vägen. Under rekapituleringens gång så berättade han att han bland annat var klubbordförande på sin arbetsplats. Han berättade också om en händelse som förfaller högst märklig i mina öron.
Vid en förhandling med arbetsgivaren så hade han anmärkt på att en del personal hade alltför mycket övertid. Vidare påpekade vännen att all framtida övertid när det gällde dessa personer borde hanteras med varsamhet.

Veckan efter bröt dock arbetsgivaren överenskommelsen och gjorde precis tvärtom. Personalen hade fått jobba både lördag och söndag utan någon form av veckovila.
Måndagen som följde gick han in till arbetsgivaren och uttryckte sitt missnöje och begärde att personalen skulle vara ledig då arbetstidslagen krävde det. Motvilligt så hade arbetsgivaren gått med på villkoren och personerna i fråga fick vara lediga en dag med full betalning.
Dagarna som kom hände någonting som enbart kan beskrivas som bisarrt! Människorna han hade försökt förbättra arbetsvillkoren för hade gått med på en orkestrerad mobbning. Stolar och bord flyttades från honom vid måltiderna, det blev tyst så fort han klev in i matsalen och personerna slutade även att säga hej. ”Det liknade en högstadiemobbning med vuxna människor som aktörer”, sade min vän. ”Vad gjorde du under tiden?”, frågade jag.
”Jag befann mig i en högst ovanlig situation där repressalierna hade riktats mot mig som individ men målet var den fackliga organisationen som sådan och protagonisterna var de människor det var tänkt att försvara gentemot arbetsgivaren”. Vidare berättade min vän att han hade kontaktat förbundet, den lokala tidningen samt tagit kontakt med vd:n på företaget.

F rån förbundet men även från vd:n hade han fått fullt stöd, men bägge instanserna hade svårt att förstå arbetskamraternas inställning i situationen.
Vännen kom aldrig underfund med vad som låg bakom den märkliga attityden som arbetskamraterna påvisat. Han stod fast vid sina ståndpunkter och arbetskamraterna började så småningom bete sig normalt. Vi spekulerade tillsammans i att det rörde sig om svaga individer som hade blivit instrumentaliserade av närmaste chefen och därmed enbart följde instruktioner. Vi drog slutsatsen att en del människor inte vet bättre och i sådana fall kliver facket in och visar rätta vägen oavsett om man vill bli hjälpt eller ej.

Artan Bogiqi, Reparatör på Torsåsens Fågelprodukter