Det var på våren inför kongressen 2013 som Mål & Medel besökte Leröy i Smögen. Ett framgångsrikt företag där drygt ett hundratal kollektivanställda gravade och rökte lax, konserverade kräftstjärtar, musslor och räkor i lake. Men det fanns ingen fackklubb och organisationsgraden var låg, bara 30 procent. Frågan som ställdes var om det också var rökt för facket på rökeriet?
Svaret idag är ett rungande nej. För ett år sedan bildades en klubb. Den är i högsta grad aktiv och det har lett till att fler medlemmarna anslutit sig. I dag är organisationsgraden drygt 50 procent.
De stora utmaningarna för fackklubben på Leröy är att få tillräckligt med facklig tid och en fungerande fackexpedition. Det är säkerligen många av Livs fackklubbar som känner igen problemen. Det är vanliga stridsfrågor när en klubb etableras på en arbetsplats.

Det är halvtid för förbundets plan 2017, den som ska leda till ökad demokrati och en högre organisationsgrad, se sidorna 4-6. Framgångarna på Leröy är ett exempel på positiva förändringar som denna satsning bidragit till. På fiskfabriken fanns medlemmar som länge jobbat för att det skulle bildas en klubb men utan resultat.
Det förlösande var när två tjejer från Göteborgs kex kom och berättade hur de jobbade i sin klubb. Tre gånger besökte de Leröy. Det var det som krävdes för att några av arbetarna skulle göra slag i saken.
Är det viktigt att det finns en fackklubb? Ja, finns en fungerande klubb så är det en styrka. Det är också en förutsättning för att driva på förbättringar som i sin tur leder till att fler blir motiverade att organisera sig
Hoppfullt känns också några av resultaten från den enkätundersökning som Livs nyligen låtit göra. Det visar sig att 82 procent av medlemmar på klubb tycker
att det är positivt att bli kontaktade av fackliga företrädare. Det är 26 procent av de som har klubb och hela 35 procent av de som inte har klubb, som kan tänka sig att ta på sig ett uppdrag.

Plan 2017 är en satsning på bred front. Det är fullt möjligt att nå ett gott resultat tills nästa kongress. Livs är inget stort förbund men det är ett aktivt förbund med engagerade medlemmar. Det är viktigt att öka demokratin och höja organisationsgraden, men det är inga självändamål.
Lika viktigt är att diskutera vad man ska göra när dessa mål uppnåtts. Utmaningarna är många. Arbetsmiljön inom livsmedelsindustrin måste förbättras. Den är ganska så bedrövlig på sina håll. Jämställdheten måste öka. Det finns fortfarande oförklarliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Dessutom är arbetet ganska så könssegregerat. Män jobbar ofta i början av produktionen medan kvinnor återfinns i slutet av produktionen. Lönerna är fortfarande generellt sett låga. Fungerande rättvisa lönesystem lyser med sin frånvaro.
Även om det är svårt att bilda arbetsplatsklubbar och få dem att överleva är det vägen framåt. Det är bara så facket blir en levande folkrörelse.