dersfixering och att utifrån snäva ramar bearbeta denna arbetarkategori. Ungdomsverksamhet handlar om återväxt inom fackföreningsrörelsen, att morgondagen skall bli bättre än den vi har idag.
Vår eviga strävan mot det bättre kan tyckas självklar men vi fäller ofta krokben för oss själva. Vårt arbetssätt att arbeta utifrån föråldrade arbetsprinciper har att göra med den trygghet som det förflutna ger. ”Vi vet vad vi har men inte vad vi får” är ett ständigt återkommande mantra i svåra tider.

Ungdomsarbete handlar till stor del om att förändra och utveckla och i detta arbete ingår inte bara ungdomar. Kunskap från en generation till en annan skall föras över och det sker inte automatiskt utan kräver hårt arbete. Men även en acceptans om att en ny generation skall ta över. Jag hör skrämmande exempel på att generationsskiftet inte fungerar.
Vår demokratiska organisation bygger på motionering, dessa motioner är grunden för vår förändring och utveckling. Därför är det inte bara en självklarhet att ungdomar skall ha kännedom om hur systemet fungerar utan de måste kunna använda det.

Plan 2017, som för mig inte är en plan utan ett nytt arbetssätt, är ungdomsverksamhet i dess renaste form. Visserligen är alla inblandade inte ungdomar men ur ett filosofiskt perspektiv kan man tala om ungdomar i en organisation som är äldre än PRO?
Arbetssätt 2017 handlar om kommunikation, inte på sändarens villkor som vi är så förtjusta i, utan om mottagaren. Vi möter människor utifrån deras förutsättningar. Vi kan på så sätt förmedla demokratin och dess värde vilket är väl behövligt i en allt fientligare värld. Arbetssätt 2017 ger även flexibla möjligheter att ge utbildning till de som ännu inte insett medlemskapets värde och därmed valt att stå utanför Livs. Det är en välbehövlig flexibilitet som kommer att ge utdelning i längden.
Det är viktigt att detta ungdomsarbetssätt lever vidare även efter kongressen 2017 annars kommer Livs förr eller senare att vara en del av ett annat förbund.
Alexander Jansson