Härom veckan firade vi midsommar. Spelmanslag, folkdräkter, blåklockor i håret. Dans kring lövad stång. Sill, nypotatis och nubbe. Med rätta är vi stolta över den här underbara folkfesten. När Sverige skimrar av skönhet, när nätterna står ljusa och doftande av nattviol.
De flesta av oss gläds också när vi ser hur nyanlända svenskar – kanske från krigets helvete  –  nu i frihet och relativ trygghet nyfiket avsmakar våra traditioner.  För oss ”gamla” svenskar är det en rikedom att den stora världen landar mitt i våra nordliga fruktbarhetsriter.
Fast globalisering är ju egentligen inget nytt. Lövsångaren, Sveriges vanligaste sommarfågel är från Tanzania. Sädesärlorna på gräsmattan är egyptier. Tornsvalan under takpannan bor mesta delen av året i Sydafrika.

Och vad är vi själva om inte barn av den tropiska savannen? Bakom dig och mig står en gemensam afrikansk Urmoder, det kan naturvetenskapen idag bevisa. Ja, vår art, Homo sapiens utvandrade över Röda havet – och invandrade till Europa, till Sverige. Och till Asien, Amerika, Australien. Alltså är vi nutida människor bokstavligt talat släkt, allihopa!  Och i själ och hjärta mera lika än olika varandra, även om exteriören må skifta till hudfärg och storlek och andra detaljer. Någon saklig grund för främlingskap har aldrig funnits, allra minst idag, i en värld som krympt till en ”by” där vi är mer beroende av varandra än någonsin för vår överlevnad.

Ändå finns frågan där: Vem är då svensk? Det enda rimliga svaret måste vara: Svensk är den som accepterar vår syn på frihet, demokrati och jämställdhet, som vill lära sig tala och förstå vårt språk, som vill arbeta och bo här i detta vackra men ack så ofta regniga och kalla land under polstjärnan. En människa som också har rätt att berika vår livsstil, vår musik, mat, konst och kultur med sitt eget arv.

Sommarens många festivaler och kalas ger rika tillfällen att på ett kreativt sätt gestalta det mångkulturella Sverige. Vardagsnära möjligheter att mötas i bostadskvarter och semesterparadis – inte minst kring mat och musik. Kulturen öppnar för nyfikenhet, respekt och ett ömsesidigt givande och tagande över etniska, religiösa och nationella gränser.
Men sommaren är också en tid då vi kan ta oss tid att fundera över och peppa varandra i kampen för en bättre värld, i stort som smått. Här fick vi ju också nyligen stark inspiration av självaste påven Franciskus. Påven konstaterade att tillståndet för ”vår syster, moder jord” är illa och uppmanade världens ledare och varje människa på jorden att bekämpa den globala uppvärmningen. ”Människans girighet har lett till miljöförstörelse och klimatförändringar”, sa Franciscus.
Och slog fast att vissa delar av världen måste acceptera en lägre tillväxt för att rädda miljön och fördela resurserna mer rättvist.

En smula beska piller för de redan välbeställda, Men ett nödvändigt och realistiskt recept för att rädda vår sköna planet. Och alla kan vi faktiskt göra skillnad – när vi handlar mat och kläder, när vi cyklar istället för att ta bilen, när vi njuter av gratis naturupplevelser istället för att frestas köpa ständigt nya förströelseprylar.
Glad sommar!