”Jag vill vara en rysk automat”
Mumlandet och trampandet bakom i kön blev allt aggressivare, men det var inte möjligt att välja, vad kostade det ena, vad kostade det andra, vad passade till det ena, vad passade till det andra.
Frågorna måste ställas och de måste få ett svar. Vad ska jag välja? Pumpafröbröd med durumvete, surdeg, danskt rågbröd eller franskt levain?
Lusen kunde inte bestämma sig och bakom honom växte kön. Det var då han började drömma om det ryska automatbageriet som han hade läst om i Mål & Medel. Det var i ett gammalt lägg från 1957.
Det stod att Rysslands största bageri, beläget i Moskva, hade en kapacitet på 500 ton bröd per dag, vilket var tillräckligt för att tillfredsställa en miljon människors behov.
Och det var inte bara en sorts bröd som bakades i automatbageriet, det var 200 sorter av grövre och finare sort. Arbetskraften bestod till 80 procent av kvinnor.
Givetvis användes flytande jäst. Kostnaden för denna var endast en tredjedel av den för vanlig jäst. Blekning av mjöl var förbjudet liksom tillsats av kemiska förbättringsmedel. Mjölet var heller inte – som under det hårda kriget – vitaminberikat. Det var helt rent!
– Jag vill vara en rysk automat, tänkte Lusen.
Men vad menade han med det? Jo, auto kommer av grekiskans avtó-s, själv. Det finns i till exempel Autodidakt, som kan härledas till det grekiska adjektivet avtodídaktos, självlärd, och Automat som ytterst kommer av det grekiska adjektivet avtómatos, alltså en som tänker eller handlar av sig själv.
Och just detta ville Lusen göra, men han kunde som sagt inte bestämma sig.