Bild:

Fackets utbildning blev en viktig vändpunkt för Alexander Birgersson, mejeriarbetare på Arla Kvibille.

– Det var där jag förstod vad solidaritet är. Jag förstod att jag ville mer än att bara hata.

Alexander Birgersson är ett energiknippe. Han stiger upp halv fem varje morgon och ger katterna mat. Han förbereder frukosten som han tar med till jobbet. Han cyklar mellan hemmet i Oskarström och jobbet i Kvibille, två gånger 17 kilometer varje dag.

Han har ett fysiskt krävande arbete, många fritidsintressen och flera fackliga uppdrag – just nu jobbar han bland annat på att bli skolinformatör för Livs. Han brinner för solidaritet, jämlikhet och jämställdhet.

Men så har det inte alltid varit.

I valet 2010 röstade Alexander på Sverigedemokraterna. Han var medlem i Sverigedemokratisk Ungdom, SDU.

– Jag hade de åsikterna, visste att jag var rasist. Vi brukade kalla oss nationalister eller patrioter, säger han.

Alexander är tacksam för att mamma Ann-Charlotte, som har en lång bakgrund som facklig kämpe på olika nivåer inom Livs, ”tvingade” honom att gå med i facket. Han säger att det han fick lära sig gjorde att han ändrade synsätt direkt.

– Jag hade kanske börjat ändra mig året efter valet 2010, för fem år sen ungefär. Det var när jag sedan blev fackligt aktiv som jag bröt helt med sverigedemokraterna.

– Numer klarar jag inte av att träffa mina gamla, rasistiska ”kompisar”. Jag undviker dem helt.

• Men om du ska bli skolinformatör lär det ju bli svårt att helt undvika personer med de här åsikterna?

– Jag vet, jag måste lära mig att hantera det. Jag vill ha utbildning, lära mig vad jag ska säga när de kommer med sina argument.

Alexander är först tveksam till om han vill bli intervjuad om sina gamla åsikter.

– Det är ju inget man är stolt över precis.

• Du kan ju vara stolt över att du faktiskt ändrat dig och gjort upp med rasismen?

– Ja, jag vill visa att man faktiskt kan tänka om. Och nu när så många lockas av de här åsikterna är det ju viktigt att visa att det finns folk som går åt andra hållet också.

• Vad innebär uppgifter att bli skolinformatör? 

– Jag ska åka ut till skolor som har utbildningar för livsmedelsindustrin. Till att börja med bageriutbildningen på Falkenbergs gymnasium som är den enda riktiga livsmedelsutbildningen som jag känner till här i Halland. Sedan kanske det blir mer också, men jag har som sagt kvar att gå utbildningen.

– Jag ska informera om facket och den fackliga idén. Jag ska värva de blivande livsmedelsarbetarna till ett elevmedlemskap som är gratis medan de går i skolan och gör att de tidigt knyts till förbundet.

Förutom elevmedlemskapet, som nu alltså är helt gratis, tycker Alexander att det är mycket bra att Livs senaste kongress beslutade om en lägsta avgiftsklass som gör att även de som kanske bara jobbar extra någon helg då och då kan tycka att det är rimligt att gå med i förbundet.

• Hur ser det ut på din arbetsplats, hur många är med i Livs?

– Av de som jobbar fast är de flesta med, men ungefär tio verkar vara svåra att värva.

• Vad är det bästa med att vara med i Livs?

– Det är ju tryggheten att vara med så att inte arbetsgivarna kan styra och ställa som de vill utan att förhandla. Och faktiskt, även om det låter tråkigt, så är det sant att medlemsförsäkringarna är viktiga.

När vi skiljs åt ska Alexander klippa färdigt svärföräldrarnas gräsmatta. Dagens meningsfulla uppgift efter jobbet, så att säga. Sen ska han hem och softa. Han försöker lägga sig tidigt, för han ska upp halv fem i morgon också.

– I början var det verkligen kämpigt att komma i säng, men man vänjer sig.