– Tänk om USA vore ett fackligt ideal!
Det är oktober 1957, snart 60 år sedan, och det handlar om ny teknik eller automation som man sade då. Är det bra för Livs medlemmar, leder det till högre levnadsstandard eller till arbetslöshet?
Lusen har smugit ut i arkivrummet och lagt ett öra mot de gamla läggen för att avlyssna hur diskussionen gick. Då var USA ett föregångsland också för facket, men det var ett helt annat USA. 1957 var året då man röstade ja till ”Civil Rights Act” som syftade till att ge afroamerikaner större möjligheter att utöva sin rösträtt. Det var den första i en serie medborgarrättsliga reformer som skulle komma på 60-talet.
På ambassaden i Washington fanns en svensk fackföreningsman anställd bara för att hålla koll på vad som hände i det stora landet. Han hette Erik Södersten och var äldre broder till den mer högerorienterade och välkände ekonomen Bo Södersten.
Erik Södersten skrev rapporter i Mål & Medel. Han berättade om ett amerikanskt bageri som infört ny teknik. Det var helautomatiserat. De negativa verkningarna för arbetarparten var mycket små tack vare ett gott samarbete mellan de anställdas fackföreningar och arbetsgivarna. Avtalslöner för de nyanställda skulle sänkas, det var ett faktum, men för den befintliga arbetsstyrkan, yrkesarbetarna, skulle det inte bli någon förändring. De fick behålla sina gamla löner.
Redan från planläggningen av fabriken år 1948 till full drift fem år senare hade representanter för företagsledningen och fackföreningarna det bästa samarbetet. Automationen ledde till att produktionsresultatet steg mellan 240 till 500 procent.
Två år efter full drift, 1955, hade produktionen stigit för att tillgodose en större efterfrågan. Arbetsomkostnaderna hade gått ner och lönerna hade gått upp: förluster på grund av svinn minskat. Nyare och snabbare maskiner hade gjort det möjligt att leverera färskare produkter åt konsumenterna. Ingen anställd hade fått sämre betalt, men så gott som alla hade fått det bättre. Ordföranden i fackföreningen menade att de anställda hade fått ut sin beskärda del av den ökade produktiviteten vid företaget genom ökade löner och bättre social trygghet.
– Vad hände med detta USA? undrar Lusen.