I livsmedelsbutiken finns det mikropopcorn på kampanj för 10 kr/förpackningen. Billigt, perfekt till fredagsmyset! Dessutom har jag en vän som jobbar på en chipsfabrik här i Värmland och tänker direkt på henne. Kanske är det hon som varit med i processen av dessa?

Vid en närmare titt på popcornspaketet visar det sig att det inte alls är tillverkade på den för butiken väldigt närbelägna fabriken utan kommer hela vägen från Spanien. Detta gör mig bara mer nyfiken över var min väns chipsfabriks popcorn finns i affären så jag letar mig fram till en hylla betydligt längre bort. Där finns det mycket riktigt en identisk produkt som jag hittar den välkända, värmländska loggan på. Det paketet kostar 14:90. Hur är det möjligt? Hur kan det kosta mindre att producera popcorn och transportera dem hela vägen hit ända från yttre delarna av Europa?

Svaret är enkelt. Löner och arbetsförhållanden i andra länder skiljer sig avsevärt från de vi har här. Att transporterna inom EU fungerar på ett för oss arbetsvidrigt sätt till alldeles för låga kostnader är också ett sedan länge konstaterat faktum. Då blir det såhär. Popcornen är bara en i raden av ett oräkneligt antal varor där du i de flesta fall hittar ett billigare alternativ som inte är producerat i Sverige.

Vad det exakta innehållet är i varje produkt kan man i vissa fall bara spekulera om, det finns gott om bristfälliga innehållsförteckningar och framför allt när det kommer till djurhållning är Sverige sedan länge ett föregångsland med avsevärt hårdare regler för både djurens väl och deras föda. Därför var det länge sedan som något kött som inte är svenskproducerat låg på min tallrik.

Jag jobbar också med livsmedel. Jag kämpar för min egen brödföda på ett medelstort bageri beläget nära mitt hem. Att driva bageri i dag är en kämpig bransch med stor konkurrens och dåliga marginaler. Vi har svårt att gå runt, de senaste åren har vi inte ens fått ihop det. Vi har tagit bort alla onödiga kostnader och dragit i alla trådar som finns. Kapat personalmängden till ett minimum på alla nivåer. Vi jobbar hårt, men vi gör det med schyssta villkor som följer de kollektivavtal som kämpats fram för att vi ska kunna leva av en skälig lön och må bra på vårt arbete. Det är därför jag förstår att vårt bröd måste kosta de kronorna de gör och inte ett öre mindre.

Det handlar om våra jobb. Våra liv. Den dagen mitt bageri inte längre kan bära kostnaderna och förlusterna får någon annan tillverka vårt dagliga bröd. Det finns gott om konkurrenter som gärna skulle ta över vilken dag i veckan som helst. Många av dem har ägare som snart eller på sikt, inte drar sig det minsta för att flytta produktionen bortom landsgränsen till länder med sämre löner och förhållanden. Det blir ju billigare så. Marginalerna kan göras större och ägarna får mer. De som står kvar utan jobb på fabriken som lades ner, blir någon annans problem.

Det är därför vi måste vara noga med våra val. Det handlar inte om att välja det billigaste för att få lite mer kvar i plånboken i dag, utan om ett framtida Sverige som bit för bit säljs ut till skampris.

Jag säljer inte ut min vän på chipsfabriken för de där fem kronorna. För hennes och min egen skull låter jag popcornen från Spanien stanna kvar i butikshyllan. Nu är det din tur att välja.

Charlotte Vivungi