Vi har sedan 1921 då vi införde allmän och lika rösträtt, haft idéer om vad och vart vi vill. Genom politiska beslut har vi förändrat samhället i den riktning vi vill. Vi har drömt om ett samhälle där alla får samma möjlighet till ett bra liv. Vi har byggt upp en generell välfärd där barn oavsett föräldrars inkomst fått samma möjlighet till utbildning, vård och omsorg som tar hand om människorna utifrån behov istället för ekonomi och byggt upp en infrastruktur som öppnat dörrar istället för stängt. Drömmen har inte förverkligats till fullo men vi har kommit en bra bit på väg.

När jag i dag lyssnar på den allmänna debatten i fikarum, ute på stan och på internet så ställer jag mig frågan: Vad och vart vill vi?

Är det så jävla illa att folk skiter i hur vårt samhälle ser ut och fungerar i framtiden, bara man har några andra att skylla allt elände på!

En gång i tiden var det arbetarklassen som var samhällets varböld. De slog, söp och stal. Idag är det invandrarna och tiggarna i allmänhet och muslimer i synnerhet. Frågan är vilka det är imorgon.

Vi har många problem och orättvisor i dagens Sverige. Dom löser vi inte genom att peka på andra, utan genom att veta vad och vart vi vill. Först då kan vi lyfta blicken från vi-och-dom-tänkandet och i stället ta ut färdriktningen för att närma oss målet. Kan vi dessutom möta varandra med kärlek och respekt i stället för hat, så kommer vi ännu närmare målet.

Ja, vi kommer säkerligen möta en och annan som inte förtjänar den kärleken och respekten, men låt oss då döma den för dennes handlingar istället för dennes hår/hudfärg, religion eller sexuella läggning.

Mattias Axelsson