Annika Åhnberg (s), processledare för livsmedelsstrategin, har tidigare varit jordbruksminister i Göran Perssons regering.

Hon ger Livs och Li delvis rätt i deras farhågor om att jordbruket ligger i fokus.

• Hur långt har ni kommit? Har ni börja skriva på själva förslaget?

– Tanken var att det externa inflödet av olika synpunkter skulle pågå fram till september och att arbetet med propositionen ska börja i oktober. Den ska vara klar i mars 2016 och klubbas i riksdagen i maj eller juni.

• Både Li och Livs varnar för att fokus hamnar på primärnäringarna och att industrin kommer i andra hand?

– Det blir lätt så, det ligger mycket i att primärproduktionen är i fokus. Det handlar ju om ett ganska akut läge för många jordbrukare. Men vi ska ju arbeta med hela livsmedelskedjan. En viktig del är att se vad vi kan göra för att öka konsumenternas val av svenskproducerade varor och för att öka exporten av livsmedel.

• Vad kan politiken göra för att påverka hur mycket svensk mat vi köper?

– Det är ju det offentliga forsknings- och utvecklingsarbetet bland annat. Sedan handlar det inte minst om att ge korrekt information. Den offentliga upphandlingen måste också ses över.

• Konventionellt jordbruk ger ju högre avkastning. Ur ett perspektiv av global livsmedelsförsörjning, borde vi inte producera så mycket som möjligt i ett land som Sverige som har så goda förutsättningar för jordbruk?

– Jag tycker att båda sakerna behövs och att de kan befrukta och inspirera varandra. Det ekologiska jordbruket kan utvecklas, man får bättre avkastning med tiden.

– När det gäller livsmedelsbiståndet så är det ju inte så att det är Sverige som kan eller ska försörja världens massor.

• Varför inte det? När vi nu har så goda förutsättningar?

– Till exempel så finns det dåliga erfarenheter av att rika länder skänker bort stora kvantiteter, det har hindrat många länder från att bygga upp sitt eget jordbruk. Det är många som inte byggt upp vad de kan eftersom de fått överskottsvaror från i-världen.

När det gäller att säkra kompetensförsörjningen är Annika Åhnberg medveten om att industrin ropar efter insatser för både gymnasie- och högskoleutbildningar. Hon varnar dock för alltför stora förhoppningar på Livsmedelsstrategin.

– Vi arbetar under Näringsdepartementet och utbildningsfrågorna ligger under Utbildningsdepartementet. Departementen bevakar sina revir, säger hon.

Att något måste hända inom dessa frågor är hon dock helt på det klara med.

– Alla vet att det finns för få utbildningsvägar, särskilt inom hantverksyrken.