­

”Jag inser att du spårat ut totalt.” Med de värmande orden påminner Mål & Medels chefredaktör mig om att det börjar närma sig deadline. Själv skulle jag vilja påstå att det går som på räls.

Detta blir inte bara mitt farväl till er läsare utan också ett farväl till den bransch jag arbetat i större delen av mitt vuxna liv. Sen sist har jag påbörjat min utbildning till tunneltågsförare och istället för att producera mat ska jag nu se till att ni som gör det kommer tryggt och säkert till era jobb i Stockholm.

På det personliga planet ser framtiden ljus ut för mig nu, med ett nytt yrke mitt i livet. Men det är inte utan oro jag ser utvecklingen i vår omvärld. Den polarisering människor emellan som SD och deras vänner hetsat fram har nu börjat visa sig allt mer i praktiken.

Flyktingboenden som brinner och i skrivande stund har jag de hemska skolmorden i Trollhättan i färskt minne.

För oss, den stora majoriteten, gäller det att inte ge upp.  Att fortsätta den solidaritet vi visat de människor som flyr för sina liv, att hjälpa våra medmänniskor till en bra start i sitt nya land.

På min nya arbetsplats i tunnelbanan har jag medarbetare från över 100 nationaliteter. Det är ett bevis gott nog som något att mångkultur och tolerans är både nödvändigt och fungerar alldeles utmärkt bra.

Så tack alla kamrater där ute! Tack för allt jag lärt mig om facklig organisering! Tack för att jag fått vara med och göra skillnad! Tack för alla möten med er fantastiska människor!

Tack till er som läst och uppskattat mina krönikor. Och tack på förhand till alla som i fortsättningen kommer att se till att jag har mat på bordet och som ska ha drägliga villkor på sina arbetsplatser!

Se upp för dårarna! Dörrarna sprängs!

Niklas Mylfalk