När jag skulle ta tåget i ottan hade Centralstationen i Stockholm ännu inte öppnat. Det gav mig tid att prata med ungdomarna som stod utanför stationen och erbjöd människor på flykt både mat och tillfälligt boende.

En ung kille berättade att han och hans kamrater bemannade utskänkningen utanför stationen dygnet runt. De gjorde det på frivillig basis. Utan några medel alls hade de lyckats ordna med både bostad och mat för de uppemot 500 flyktingar om dagen som anlänt med tåg till Stockholm för att söka asyl i Sverige eller något annat nordiskt land.

Ungdomarna hade tagit saken i egna händer i ett läge när Stockholms kommunpolitiker och tjänstemän stod handfallna och inte riktigt visste hur de skulle hantera den uppkomna situationen. Totalt var de cirka 2000 volontärer som var engagerade i flyktingmottagandet.

Han berättade också för mig att Stockholms kommun efter mycket om och men tagit på sig att lösa boendefrågan och att man nu frågat ungdomarna om råd hur de lyckats med det hela. Killen var påfallande stolt när han berättade detta. Jag tänker på honom och alla andra ungdomar runt om i landet som på liknande sätt engagerat sig när den rödgröna regeringen nu säger att vi inte längre klarar av att ta emot asylsökande på det sätt vi gjort hittills. För helt klart går det om viljan finns.

Regeringens skärpning av migrationspolitiken är mycket oroande. Det som sagts är att den ska syfta till att minska antalet asylsökande som kommer till Sverige. Det regeringen vill är bland annat att införa tidsbegränsade uppehållstillstånd, id-kontroller på samtliga kollektiva transportsätt till Sverige, medicinsk åldersbestämning av asylsökande och försörjningskrav vid anhöriginvandring.

Frågan är om detta kommer leda till att färre söker sig till Sverige. Det är osäkert men med all sannolikhet kommer de som flyr hit må sämre av det. Den generösa flyktingpolitiken har varit positiv och vi är många som varit stolta över den. Denna politik har varit bra, inte bara för flyktingar som flyr för sitt liv, utan även för Sveriges rykte som ett humant land. Den rödgröna regeringen borde ha kunnat förvalta detta på ett bättre sätt.

Det handlar också om vilka signaler som Sverige nu skickar till de andra EU-länderna. Om inte Sverige, som är bland de rikaste länderna kan visa vägen, vilket land kan då göra det?  Ett exempel på detta är att Frankrikes premiärminister i dagarna gått ut och sagt att EU inte kan ta emot fler flyktingar och att kontrollen av unionens gränser måste stärkas.

Visst är det en utmaning att klara av rådande situation. Det är just nu väldigt många människor på flykt, vissa veckor har fler än 10 000 personer sökt asyl i Sverige, som gjort en stor insats jämfört med andra europeiska länder. Det finns inget annat land i Europa som per capita tagit emot fler människor på flykt. Och Sverige har råd och det har många andra länder i Europa också när det gäller att erbjuda flyktingar en fristad. Har verkligen alla påtryckningsvägar uttömts? Är det inte värt att testa att inte betala avgiften till EU tills andra länder tar sitt ansvar?

Situationen är bekymmersam. För samtidigt som Europa vill strypa flyktingströmmen så höjs röster för en mer aggressiv krigsföring i Syrien för att möta terrorhotet från IS. Då borde Europa också ta ansvar för de människor som tvingas på flykt. Vilka länder ska annars göra det?