Jag är inte ett nummer, jag är en människa precis som du. För arbetsköparen och chefen är jag en i raden av anställda. En till stor del onödig kostnad som de helst klarade sig utan och inte heller skulle dra sig för att ofta byta ut mot någon effektivare eller ännu snabbare om de bara kunde. Allra helst skulle jag i deras ögon hellre vara en maskin som bara står där och fungerar och gör mitt jobb utan att gå sönder, tappa fart eller bli sjuk. Ungefär så behandlas vi också ibland. Men inte ens maskinerna klarar att gå utan stopp dag efter dag, år efter år.

De kräver service och omsorg och nya delar. Människor kräver mer än så och till oss finns inga reservdelar. Men vi har också mycket mer att ge. Vi är tusen gånger mer flexibla än vilken maskin en människa än kan skapa.

Vi är heller inga robotar, gjorda av stål, vi har känslor och hjärta. Vi är av kött och blod och har ett liv både på och utanför jobbet. Det gör att det finns både bra och dåliga dagar hos alla. Det gäller små som stora, människor som företag. Vi försöker att göra vårt bästa, men ibland räcker vi inte till. Att mitt liv och arbetsförmåga går upp och ner precis som ditt, borde du respektera. Jag respekterar ju dig. Jag ser dig som den människa, arbetskamrat och person som du är.

Vi jobbar på den här arbetsplatsen sida vid sida och kämpar mot samma mål. Vi vill att företaget fungerar så vi kan ha jobben kvar istället för att bytas ut mot maskiner. Det betyder inte att vi accepterar vad som helst men du och jag står på samma position, på samma grund. Det är du och jag tillsammans som gör vad vi kan på vårt håll. Vi ska inte kämpa mot varandra, utan med varandra. Vissa dagar är jag den starka som klarar lite mer. Andra dagar är det din tur att fylla upp för mig för att min kraft inte når ända fram.

Det finns så mycket slitningar mellan arbetskamrater på våra arbetsplatser. Varför? Till vilken nytta? Varför letar vi efter felen och bristerna hos dem som står oss närmast, de som är på samma nivå och som gör detsamma som jag? Om det är några vi borde stärka, skydda och uppskatta, är det de som gör precis samma jobb som du. Vi är alla lika, fast olika. Jag och du må vara utbytbara, men vi är båda unika. Jag förtjänar din respekt att vara den jag är liksom du är dig själv. Att skillnaden mellan chefer och anställda, makten och kapitalet och den ständiga kampen mot vinst istället för förlust alltid kommer att finnas är fakta. Det är vad vi kämpar emot. Inte mot varandra. Vi är styrkan på arbetet när vi jobbar tillsammans. Det är då ingen maskin någonsin kommer kunna klara av att göra vårt jobb bättre än vi.

Charlotte Vivungi

  Ålder: 36 år.

  Bor: I villa i Kil med min man Mikke och sonen Troy, 6 år. Vi har också en parson russel terrier vid namn Sumo och några kaniner.

  Arbete: Bageriarbetare på Konsum Värmland sedan 1997 och förtroendevald med diverse uppdrag.

  Lyssnar gärna på: singer/songwriter som t ex Adele.

  Läser just nu: Den nionde graven av Stefan Ahnhem.

  Senast sett: Bron 3 på SVT.

 Favoritmat: Pizza tillsammans med en riktigt kall öl :).