”Arbetare är inte krispiga”
Det var Åke Olsson, journalist på tidningen Arbetaren, som inledde den svenska granskningen av media i boken ”Massmedia som informationshinder”. Den första upplagan kom redan 1978.
På den tiden fann Åke Olsson (och andra som gjorde samma granskning) att det var samhällets medel- och överklass som fick framträda i finkostym och säga trovärdiga och intelligenta saker. De var så gott som alltid företagsledare, akademiker och experter.
Arbetarklassen fick däremot nöja sig med att bli talade om på ett inte särskilt fördelaktigt sätt. De var – utom under avtalsrörelserna, då de hade strejkrätt – att betrakta som osynliggjorda, utan eget språk, bara utrustade med mycket känslor och konstiga läten.
Åke Olssons massmediakritik var inte särskilt avslöjande, alla visste hur samhället fungerade, men det var ändå något som de seriösa journalisterna ville hålla i bakhuvudet när de valde vinkel och intervjupersoner. De var medvetna om att Sverige var ett klassamhälle.
I november fick Rättviseförmedlingen, delfinansierad av statliga Vinnova, uppdraget att granska medierna och då fann man att den grupp som har en bakgrund utanför Norden, 17.9 procent av befolkningen, bara blir synliga i 9,1 procent av nyhetsartiklarna. Som experter förekommer bara 24 procent kvinnor och 8 procent med utomnordisk bakgrund, enligt rapporten ”Rättvisaren”.
– Upprörande? Ja. Fel? Utan tvekan. Men vilken bild av samhället ger det? undrar Lusen. Förmodligen att det finns främlingsfientlighet och kvinnoförtryck. Kanske också rasism.
Men något utrymme för klasserfarenheter och vilka konsekvenser det för med sig finns inte. Det är helt borta, förträngt, osynliggjort. Det är kön, ålder och bakgrund som är legitima kategorier.
– Arbetare känns helt enkelt inte krispiga längre. Eller hur? Vad sa du att organisationen hette? undrar Lusen.
– Rättviseförmedlingen. Ja, så var det, konstaterar han. Det är alltså dit man ska ringa som journalist om man vill ha en intressant och lite annorlunda person att intervjua. Någon med kön, ålder och bakgrund. Det låter fräscht.