Kylarbetet var länge den arbetsmiljöfråga som Livs lade ner mest arbete på att lösa. Under tjugo års tid, fram till kongressen 1991, var ”avskaffandet av kylarbetet” en arbetsmiljöfråga av högsta prioritet.

Den sista stora striden kom 1993, då yrkesinspektionen lade ett vite på en miljon kronor för att få Arla att åstadkomma en dräglig arbetsmiljö för dem som arbetade i mejeriernas expeditionskyla i Linköping, Göteborg och Halmstad.

Arla kom undan hotet om miljonbot genom att ta fram en åtgärdsplan som gick ut på att truckförarna skulle ha värme i sina truckar, övrig personal skulle klä sig enligt ett klädprogram och personalen skulle inte stå helt stilla.

Men det fanns en annan lösning för plockarna som valdes bort. Det framgår om man läser Mål & Medel nr 19 från 1985. Forskarna på KTH i Stockholm, Jesper Steen och Peter Ullmark hade tagit fram en rapport: Arbete utan kyla – ny teknik för mejerilager .

Enligt Steen-Ullmarks kunde det vara 2 grader på plockplatsen samtidigt som plockaren befann sig i ett varmt utrymme, 16 grader, och plockade från en lastbärare (pall som går att höja och sänka) till någon form av postningsvagn. Kylningen av produkterna i plockläget skulle ske genom en väl avvägd kalluftström.

Kalluften skulle släppas in både nertill, under skiljedörren, och upptill bakom strips. Kalluften fördes bort, in till kyllagret, genom ett utsug i ovankanten av fronten. En varmluftström i arbetslokalen riktades mot plockplatsen. Varmluftströmmen stoppar och blandar upp överström av kalluft. Därmed var alla tekniska hinder undanröjda. Men tekniken infördes inte. Den ansågs för dyr.