Nyligen nåddes vi av det tragiska beskedet att det skett nya terrorattacker mot vårt demokratiska fundament. Även nu drabbades oskyldiga; barn, kvinnor och män.
Då tänker jag på terrorattackerna i Paris, Bryssel och i Lahore Pakistan. Terrorattackerna i Paris och Bryssel uppmärksammas väldigt mycket på nyhetskanalerna, men inte attacken i Pakistan.
Varför är det så? Händelserna har samma proportioner, är det för att Paris och Bryssel ligger närmare? För mig är alla dessa händelser lika hemska. Det får mig att fundera över vilka dessa människor är och i vilket syfte de utför attackerna.

Jag inser att den frågan kommer nog att vara mångfacetterad och komplex samtidigt som det går
utanför mina ramar av mänsklighet och förstånd. Det finns redan grupperingar i Europa och även i Sverige som vill att vi ska känna en rädsla för det som är främmande och annorlunda. Det finns även demokratiska partier och organisationer som gärna vill driva en politik som hamnar i ytterkanterna, det är främmande för oss i arbetarrörelsen. Varför? Jo, vi gör ingen skillnad på vi och dom! Alla är lika mycket värda!
Men samtidigt går mina funderingar och tankar till företeelser på närmare håll, det vill säga i Sverige. Skulle det kunna hända här igen? Och då blir nog svaret tyvärr ett ja. Just för att det finns grupperingar som vill förstöra. Detta måste bekämpas i demokratiska former. Denna fråga är även polariserad och omfattar även vår del av Europa. Tyvärr har det blivit en vardag redan, till exempel på sociala medier.

Vi har även ett parti i riksdagen som både hetsar och har en förtryckande syn på människor som inte passar dem, och det är SD. Ett exempel är att dom delar in människor i olika fack, ett annat är att detta parti inte är arbetarvänligt därför att dom flirtar med Almega och fattar beslut i riksdagen som är både fackfientliga och arbetarfientliga. Även om de vill framhäva utåt att de är rumsrena i sina politiska retorik och ambitioner.

Men min övertygelse är att vi ska ha ett solidariskt Sverige, och vi får aldrig ge efter för ett förtryckarsamhälle där ojämlikheten är större än jämlikheten. Till exempel får inte skillnader när det gäller sexuell läggning, etnicitet och kön avgöra vilka möjligheter vi har. Vi ska bygga en bättre framtid och ett bättre Sverige!
Robert Kuusikko,
mejeriarbetare på Arla Foods i Sundsvall