Jag går och funderar på vad det är som har förändrats i arbetslivet, framför allt hur synen på facket har förändrats. Jag tycker att det är viktigt att ställa sig frågan vad det var som drev våra kamrater när de en gång i tiden bildade fackföreningar. Hur tänkte de och vilken funktion har fackföreningsrörelsen idag?

När arbetarna organiserade sig var ju syftet att de ville gå samman för att bli starka gentemot arbetsgivarna. När arbetarna organiserade sig så fick de inflytande över sin arbetssituation och kunde påverka sina levnadsförhållanden.
Fackföreningarna satte upp mål och jobbade mot dessa. Det var inte något som var enkelt. Förändringar tar tid. Men arbetarna hade något att kämpa för, de ville ha bättre arbetsvillkor och ett bättre liv. Detta var inte enkelt men arbetarna ansåg att det var värt kampen.

Det vi har idag hade vi inte haft om de inte hade kämpat, ibland med sina liv som insats för en bättre framtid. De organiserade sig, stred och förhandlade. De trodde på organisering, solidaritet och den gemensamma styrkan.
Men vad händer idag? Man blir medlem och förväntar sig att någon annan ska ordna allt för en. För man har ju betalat sin medlemsavgift och då har man rätt till allt.
Men man glömmer bort att ställa frågan: hur,
varför och vem ska ordna allt? Medlemmen tror att han eller hon har köpt en försäkring och att med den har man rätt till hjälp när man behöver det.
Medlemmen glömmer bort att fackföreningen är en organisation och att den måste vara levande för att den ska kunna fungera. En fackförening måste vara levande hela tiden.

Fackföreningen behöver förändras och förbättras. Vi behöver kämpa tillsammans för det vi vill ha i framtiden. Inte stå vid sidan av och klaga på att andra gör ett dåligt jobb och inte göra något själv.
Avtal och lagar måste hela tiden förändras för att de ska fungera i förhållande till dagens situation. Det gäller även teknik och IT. I dag vill medlemmar se resultatet direkt, men förändring tar tid. Därför är det viktigt att fler engagerar sig fackligt så att organisationen blir ännu starkare och vi får möjlighet att utforma vår framtid på det sätt som vi vill ha den.
Neziya Rahman, bageriarbetare på Pågen i Malmö