Maria Svensson tycker att det är synd att de inte är fler tjejer som väljer att jobba inom industrin, framför allt när det gäller de mer välbetalda jobben i produktionen. Hon är själv ensam kvinna bland operatörerna på destilleriet i Nöbbelöv.
Maria Svensson rör sig hemtamt på sin arbetsplats som är Sveriges största bränneri. Vi har slagit oss ner på klubbexpeditionen för att prata ostört. Där står en motionscykel. Varför kan man fråga sig?
– Det är företagshälsovården som lånat expeditionen tillfälligt för att genomföra den årliga hälsokontrollen av de anställda. Jag fick höra att jag hade väldigt bra värden.
Hon tror att det beror på att hon håller igång. Hon cyklar fram och tillbaka till jobbet, enkel väg 18 kilometer. Utöver det så tränar hon regelbundet.
Hon har jobbat på The Absolut Companys destilleri sedan 2001. Hon såg en platsannons, sökte och fick jobbet. De är 20 processoperatörer och hon är den enda kvinnan.
– Operatörerna hade nog hellre velat ha en man. Det är lättast att hantera det man redan har. Det är nog en av anledningarna till att det kan vara trögt för kvinnor.
Hon tycker att det bästa är en blandad arbetsplats. Arbetsgivaren vill idag uttalat ha in fler kvinnor bland operatörerna. Men det har inte varit lätt, hon vet egentligen inte varför.
– Det är inte något tungt jobb. Du behöver inte vara kroppsbyggare för att jobba här Visst kan vissa moment vara tunga, som att öppna ångventiler. Men det finns män som inte klarar det heller, säger hon och fortsätter:
– Det viktiga är att man är intresserad av teknik men även att man kan umgås med sina arbetskamrater. Vi jobbar tolvtimmarspass och tillbringar mycket tid tillsammans i manöverrummet. Det går inte att sitta i ett hörn och sura.

Hur kommer det sig då att Maria Svensson sökt sig till destilleriet i Nöbbelöv? Kanske finns svaret i hennes uppväxt. Hon har tre bröder. Pappa var snickare och såg tidigt till att alla fyra lärde sig namnen på alla verktyg.
– Vi fick vara i pappas verkstad och snickra och hamra så mycket vi ville.
När hon skulle välja inriktning på gymnasiet var 4-årig teknisk linje det givna valet.
Innan hon började i Nöbbelöv arbetade hon på Stora Enso, körde truck och jobbade i labbet.
– Men jag har också jobbat på en folkhögskola med funktionshindrade ungdomar. Där var det bara kvinnor. Det var mycket grupperingar, mycket avundsjuka och konflikter som grodde. Om jag får välja jobbar jag hellre här. Uppstår konflikter löser vi dem direkt. Det är den stora skillnaden att jobba med män, de är mer rakt på sak.
Hon trivs väldigt bra och säger att hon blir behandlad med respekt.
– De lyssnar på mig. Själva jobbet som operatör är dock inte så stimulerande. Det finns inte så mycket nytt att lära. Det är därför jag har plockat på mig andra uppgifter.
Hon syftar på sina fackliga uppdrag som det inte varit någon större konkurrens om.
– Det är få som vill ta på sig uppdrag, det är inte många som orkar med det.
I februari valdes hon till klubbordförande och var då redan sedan tidigare huvudskyddsombud.
Det här med arbetsmiljö är något som hon verkligen brinner för.
– Jag vill att arbetsmiljön ska vara bra. Det är i detta mitt engagemang bottnar.

Hon har också sett till att styra upp arbetsmiljöarbetet. Hon sätter en heder i att vara blåslampa och få arbetsgivaren att vidta åtgärder. Ett talande exempel var hur hon agerade efter ett allvarligt tillbud i en hal trappa. Arbetsgivaren kunde inte komma upp med någon bra lösning på problemet.
– Jag förklarade att antingen fixar de trappan eller så måste den stängas av.
Det fick till följd att trappan stängdes av. För de som rör sig ute i produktion har det lett till långa omvägar.
– Jag har fått ganska många kommentarer. Jag svarar att de får se det som extra motion. Trappan ska nu åtgärdas men det måste göras när vi gör ett driftstopp.
Saken är den att produktionen av sprit är mycket brandfarlig. Det kräver rigorös brandsäkerhet. Minsta gnista är förödande. Det ställer också höga krav på processoperatörerna som har koll på hela kedjan, allt från att vetet tas emot, mals, blandas med vatten, kokas, får jäsa i slutna kar för att därefter destilleras. Det handlar om övervakning, provtagning och felsökning.
Sedan 2008 har The Absolut Company en ny ägare. Det var då som staten sålde det statliga företaget till den franska spritjätten Pernod Ricard.
– Det har inte inneburit så stora förändringar för oss på destilleriet. Vi sköter oss själva, det gjorde vi innan också. Det stora är att de satsat mycket på säkerhet. Bland annat har de installerat ett omfattande sprinklersystem.
Det är en mycket stor anläggning. Produktionen ligger på 40 miljoner liter 96-procentig sprit om året som transporteras till anläggningen i Åhus där den under märket Absolut Vodka smaksätts och buteljeras.

Helt klart trivs hon på destilleriet, framför allt med kamratskapet. Men hon är inte tillfreds med att det inte går att utvecklas i arbetet. Därför sökte hon för ett år sedan jobb som produktionsledare på anläggningen i Åhus. Det var utlyst internt men tillsattes inte av olika skäl.
– Nyligen hörde de av sig och frågade om jag fortfarande var intresserad. Jag svarade att det var jag.
Efter det har hon varit på ett antal intervjuer. I dagarna ska hon få veta om hon fått jobbet. Men hon är inte helt säker på att hon kommer att tacka ja även om hon får det.
– Jag känner alla här och det är högt i tak. Jag har också precis valts till klubbordförande och det känns meningsfullt att jobba fackligt. Jag ser också fram emot att gå fler fackliga utbildningar, säger hon och fortsätter:
– Men som mellanchef i Åhus får jag ansvar för arbetsmiljön och kan påverka den på ett helt annat sätt. Det är en morot som jag skulle vilja bita i. Jag får också möjlighet att jobba dagtid, att jobba nätter när jag fyller 60 år kan vara tufft.