Semester är en jämlikhetsfråga
Det talas mycket om väder när sommar och semestertider nalkas. Ska solen lysa från en klarblå himmel eller blir det regn? Ett vanligt samtalsämne är också vad man ska göra när man nu äntligen är ledig. Kanske blir det en resa utomlands eller en rogivande vistelse på landstället.
Det är frågor som många ställer sig och snart vet vi svaret om det blir en fin sommar. Inför vädergudarna är vi alla lika utelämnade. Men när det gäller våra möjligheter att fira semester ser det väldigt olika ut.
Några dagar innan midsommar kom en ny LO-rapport där det framgår att många LO-medlemmar inte har råd att fira semester. Var tredje arbetare har varken gjort en semesterresa eller haft tillgång till ett fritidshus eller husvagn det senaste året.
Det har inte varit en så stor andel av arbetarna som inte haft råd med semester sedan SCB började undersöka detta 1984. Värst drabbade är kvinnorna. Samtidigt är det de som kanske bäst behöver få vila ut ordentligt. Kvinnor är ofta dubbelarbetande och har många gånger jobb som sliter hårt på kroppen.
Det går också att tala om en tydlig klasskillnad. Tjänstemännen har det betydligt bättre ställt än arbetarna. I den gruppen är det bara 15 procent som varken gjort en semesterresa eller haft tillgång till fritidshus eller husvagn. Någon ökning har det inte varit tal om under motsvarande period.
Men det är inte bara stora klasskillnader mellan arbetare och tjänstemän när det gäller möjligheten att koppla av på semestern. Detsamma gäller fritiden; både vad gäller kulturella aktiviteter, friluftsliv och idrottande.
Till exempel så är det hela 39 procent av arbetarna som aldrig läser böcker jämfört med 17 procent av tjänstemännen. Det är 48 procent av arbetarna som gått på teater, konsert eller liknande medan hela 72 procent av tjänstemännen har gjort det.
Helt klart blir vårt svenska samhälle allt mer ojämlikt. Det följer av att den ekonomiska ojämlikheten har ökat. Sverige är inte längre ett av de mest jämlika länderna i världen vilket var fallet under tidigt 1980-tal.
De senaste 30 åren har inkomstskillnaderna i Sverige stadigt ökat. Det är i och för sig inte unikt för Sverige. Så är fallet i de flesta av de ledande industriländerna. Problemet är att ojämlikheten ökat särskilt mycket i Sverige. Det är inte bara inkomstskillnaderna som ökar, även förmögenheterna har blivit allt mer ojämlikt fördelade. De som är riktigt rika har blivit ännu rikare och vice versa. Det är allvarligt av flera skäl. Det är inte bara så att jämlikhet har ett egenvärde. Det påverkar även sammanhållningen i samhället, demokratin, hälsa och ekonomi.
Mot denna dystra bakgrund är LO-kongressens beslut om att tillsätta en jämlikhetsutredning mycket välkommet. Det behövs ett fackligt perspektiv på dessa frågor. Men det är en stor utmaning. Det handlar inte bara om att peka på de ökande orättvisorna i samhället. Det gäller att förstå vad som är orsaken till dem och presentera realistiska lösningar på klyftorna. För så här kan vi inte fortsätta!