Konstruktören Corradino D’Ascanio gillade inte motorcyklar. Han tyckte att de var klunsiga och smutsiga.
I stället monterade han en tvåtaktsmotor på 98 kubik tätt ihop med bakhjulet. På så sätt behövdes ingen oljestänkande drivkedja och samtidigt fick föraren ett väl tilltaget benutrymme.
Gaffeln var enbent och liksom den förra prototypen hade ekipaget två små hjul, handväxel och en ram i pressad plåt. Eftersom chefen Enrico Piaggio tyckte att maskinen med sin smala midja liknade en geting – vespa! – fick den heta så.