De osäkra anställningarna är en av de största ungdomsfrågorna. Det konstaterar Caroline Maar som är regionalt ungdomsansvarig i region Syd och har mött många som berättar om vilken otrygghet det är att aldrig få ett fast jobb.

– Vi kämpar med osäkra anställningar på min egen arbetsplats. Det har avfärdats med att det är en politisk fråga men har förbundets medlemmar ett så stort problem tycker jag att vi måste göra något åt det.
Caroline Maar vet vad det vill säga. Innan hon fick fast jobb på Atria i Fosie så var hon visstidsanställd i tre och ett halvt år samtidigt som hon studerade.
– De ringde vid tolvtiden och frågade om jag kunde jobba samma kväll. Jag frågade om jag hade jobb dagen efter men det visste de inte. Jag fick aldrig jobb vecka för vecka utan dag för dag. Ändå jobbade jag i stort sett heltid.
Vi träffas på region Syds lokalkontor i Folkets hus i Malmö en tisdagsmorgon. En timme senare ska hon träffa de andra ungdomsansvariga i regionen, de är fem stycken och hon är koordinator.

Caroline Maar är 27 år och utbildad högstadie- och gymnasielärare, med samhällsvetenskap och historia som ämnen. Det är en femårig utbildning och hon tog examen i juni 2013. Men istället för att börja jobba som lärare valde hon att i augusti 2013 tacka ja till fast jobb i prismärkningen och skivningen på Atria i Fosie.
Hon berättar att det var ett medvetet val att jobba under studietiden och inte ta studielån.
– Jag har alltid varit sådan att jag velat försörja mig själv. Jag började sommarjobba när jag var 16 år.
Att hon sökte jobb på Atria var ganska naturligt. Hennes mamma jobbar där och har gjort det i över 30 år. Hennes bror jobbar också där.
– Jag visste att de behövde folk, framför allt på kvällarna.
Men det var stressigt att vara visstidsanställd och plugga samtidigt, tillstår hon.
– Jag var ganska så slutkörd när jag väl fick min lärarexamen. Jag fick samtidigt erbjudandet om fast jobb på Atria och tänkte vad skönt, jag kör på det ett tag.
Nu har hon varit tillsvidareanställd i tre år och har inga planer på att börja jobba som lärare i första taget.
– Jag vill jobba med ungdomar men inte så som skolan ser ut nu i Malmö och i Sverige, det är djävligt jobbigt. All respekt till de som klarar av det.
Länge jobbade hon kväll på Atria men sedan en tid tillbaka arbetar hon dagtid.
– Många säger att jag inte ska bli kvar för evigt. Det säger man till alla unga på Atria. Men varför inte, jag trivs så bra, jag trivs med mitt liv, jag trivs på jobbet även om det är slitsamt och jag trivs med mina arbetskamrater.

En annan bidragande orsak till att hon valt bort lärarbanan är hennes fackliga engagemang. Det började med att hon fick frågan från valberedningen om hon kunde tänka sig att ta på sig uppdraget som suppleant i klubbstyrelsen.
– Jag visste inte vad det innebar men jag tänkte att det var värt att pröva. Sedan har jag fått fler och fler uppdrag.
Det var förra året som hon blev vald till regionalt ungdomsansvarig, ett uppdrag som hon är som klippt och skuren för.
Det som hon först tog tag i var att ringa alla de under 30 år som hade ett fackligt uppdrag. Hon berättar att det handlar om ett 70-tal unga i region Syd som hon ringt.
– Det blir någonting helt annat att ringa upp personligen än att bara skicka ut mejl hela tiden. Det är lätt att säga att unga ska vara med. Men det gäller att de får de verktyg som behövs för att engagera sig fackligt och också möjlighet att bygga nätverk.
Om hon hade ringt samtliga medlemmar under 30 år i regionen så hade de varit betydligt fler.
– Ja, det finns 1 100 unga i vår region. Samtidigt får man uppfattningen att det inte finns så många men det gör det, säger hon.

De har hittills haft två träffar och planerar att ha ytterligare tre under hösten.
– Vårt mål är att stärka individerna, så att de vågar ta plats, vågar ta ställning och argumentera för sin ståndpunkt.
De har fått utforma ungdomsverksamheten som de velat.
– Vi har fått fria händer. Vi har också haft ett enormt stöd av Benny Kolnby som
är lokalombudsman i regionen.
Planen är att få de unga att engagera sig ytterligare, gärna genom att ta på sig uppdrag i regionen.
Ett sätt är att fånga upp vilka områden som de är nyfikna på och sedan förmedla kontakt med fackligt aktiva som kan fungera som mentorer.
– När vi har unga människor på en arbetsplats, så måste vi få igång dem och engagera dem. Har du varit fackligt aktiv i 30 år så vet du vad du ska göra. Men det här kommer inte av sig självt utan man kan behöva hjälp, säger Caroline Maar.

• Är det svårt att värva ungdomar till facket, tycker du?
– Nej, det är något man säger men jag tycker inte att det stämmer. Jag tycker också att det är nedvärderande att det inte skulle finnas något intresse, som att vi inte skulle vara intresserade av vår samtid. Vi har otroligt bra uppslutning bland ungdomarna på Atria. Det sitter lite i väggarna att gå med i facket.

• Går visstidsanställda med?
– Ja, de som jobbar mycket visstid går med. Det är inget skäl att stå utanför. Det är också bra med de nya avgiftsklasserna. Det är ett jättebra sätt att få med unga.
Själv ska hon och de andra regionalt ungdomsansvariga under hösten ut i skolorna och informera om fackligt arbete. Det finns ett 20-tal skolor som har bageri- och livsmedelsprogram i regionen.
– Det här borde vara ett superprioriterat fackligt arbete. Men tyvärr finns det inga skolinformatörer i vår region, skolinformationen har inte funkat alls.
Det är snart dags för mötet med de andra regionalt ungdomsansvariga. En av punkterna de ska hinna med är att skriva motioner till Livs kommande kongress.
– Vårt mål är att vi vill ha gemenskap i förbundet när det gäller ungdomsarbete. Det är inte så att vi vill ha en central ungdomskommitté men vi vill ha möjlighet att träffas en eller två dagar, till exempel innan LO:s ungdomsforum och prata ihop oss som de andra förbunden gör. Det hade gett mycket.