Forsberg, Sverige, finns ej mer
Minns nån Forsberg, Sverige? Det är för mycket begärt, men nån kanske har hört talas om honom. Han var i livet året jag arbetade i ett filialkonditori, 1957-58, sen dess har det förstås hänt ett och annat.
Jag minns när Forsberg, Sverige dök upp första gången och visade att han hade klar bok i Livsmedelsarbetareförbundet, att han fullgjort medlemsskyldigheterna. En hederssak som gav honom tillträde till arbetslokalen. Jag trodde det var en luffare som klev in, men han var välkänd, bekant med de fem andra vid bakborden.
Forsberg, Sverige, klädd i lång svart rock som sett sina bästa dar, precis som skorna han klev i och den bredbrättade hatten han bugande svepte av sig. Han kallade sig kunglig norrlänning men sa att han hörde hemma överallt, därav presentationen. Forsberg, Sverige.
Han kanske inte livnärde sig men fick ändå ihop några kronor på att sälja obligationsbevis, en sorts avbetalning som kostade en femma. Man skrev på kvittot som såg ut som en obligation och förband sig att köpa obligationen. Forsberg tog hand om femman, och skickade in det påskrivna obligationsbeviset. Eventuell vinst kunde inte hämtas ut förrän hela femtiolappen var betald. Med en femma i månaden tog det nästan ett år innan man fick obligationen med posten.
Arbetskamraterna plundrade kaffekassan och köpte obligationsbevis varje gång Forsberg, Sverige kom förbi. Jag köpte ett obligationsbevis men vann inte ett öre efter inbetalningarna.
Forsberg, Sverige tog sig mellan städerna genom att ställa sig vid en utfart, buga djupt och göra en artig sväng med hatten. Ett udda liftande som fick bilister att plocka upp honom. Så oskyldig var världen på den tiden.
Med klar bok fick han tillträde till konditorier och bagerier, även om han såg ut som en vandrande fågelskrämma. En gång då han gästade stan gjorde lokaltidningen reportage om honom. Mina arbetskamrater vann några hundralappar, det gillade Forsberg, Sverige. Då kunde han kränga fler obligationsbevis vid nästa besök.
Sådana som Forsberg, Sverige finns inte idag. Jag undrar vart de tog vägen.