Det var världskrigets utbrott och inget var sig likt efteråt, men det är svårt att verkligen veta, eftersom vi inte längre vet hur det var före 1914. Ändå kan man påstå att den stora katastrofen, massmordet på en generation ungdomar, ledde till ett trauma.
– Ja, det är ett starkt årtal, säger Lusen.
Man fråga sig hur det var möjligt. Var människor lyckligare före 1914? Ta ett annat årtal: 1789. Det klingar av jubel och framtidsoptimism.
– Ja, där har vi ett starkt årtal, säger Lusen.

Man kan väl säga lite mer än så. Det var franska revolutionen som introducerade individens rättigheter. Många förstår inte betydelsen av det. Tänk att leva i en värld utan mina egna rättigheter? Men så kom 1917.
– Ja, det är också ett starkt årtal, säger Lusen.
Starkt och starkt och starkt? Kan man inte säga mer än så? Det ledde till en katastrof med miljoner döda, men av en annan orsak än 1914, och om man tänker efter, så är det väl bara ett årtal som är riktigt hoppfullt och det är 1945, men det känns lite långsökt. Sverige var ju inte med i kriget. Hur är det 1986? Man tänker på skottet mot Olof Palme på Sveavägen, Tjernobyl som exploderade.

1986 var också året då Livs höll sin 14:e kongress i Folket hus och presenterade en plan för hur de anställda skulle kunna ta över driften av sina arbetsplatser. Man kallade det för ”modellmejeriet”. Bönderna skulle leverera råvaran och arbetarna skulle förädla den. Frågan var vem som skulle äga och svaret förblev oklart. Kanske staten. Varför inte staten?
– Ja, där har vi ett intressant årtal, säger Lusen.

Låt oss tänka på 1986 medan vi väntar på den nationella livsmedelsstrategin. Det är exakt 30 år sedan.
Då diskuterade man en modell med statligt ägande. Det vore grejer det, något för landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att föreslå. Där har vi verkligen ett starkt årtal. Men hur gick det sedan?
Som så ofta i historien vändes den tanken till sin motsats och i dag har ägandet med några få undantag flyttat utomlands. Och det kanske var tur om man tänker på hur lönsamheten utvecklats.